Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se

03
Jul 16

Så kom vår lilla Greta till världen

Greta, Lily, Elisabeth – Bergvall. Där har ni namnet på vår förstfödda dotter. Obeskrivlig känsla, ja ni som vet, vet ju. Och jag tror verkligen inte att det finns något behov för ännu en trött pappablogg, men just nu så händer det så mycket i ens liv att det nästan vore lite dumt att inte skriva ner några rader. Om inte är det kanske kul för Gretchen att läsa när hon lärt sig läsa om någon månad eller så.

18:e juni. Min fru Gabby hade haft verkar hela natten som framåt gryningen blivit allt tätare. Som den profylax-ninja hon är hade hon parerat värkarna väl och jag är så sjukt imponerad över hennes arbete. Lite som tysklands landslag för att dra en något klumpig jämförelse i dessa EM-tider. Fokuserat och disciplinerat satt hon i soffan och andades. Vi gick ju en sådan där profylax-andnings-kurs för nårgra månader sedan och det kan jag verkligen rekomendera för er som är på G så att säga. Under natten hade vi ringt BB och stämt av läget vid två tillfällen, väntat på klartecken från barnmorskorna att få komma, den där signalen som vi sett fram emot i 40 veckor, eller 40 veckor + 12 dagar för att vara korrekt. Gabby hade ju gått över ganska många dagar så när väl värkarna satte igång kände vi båda en frihetskänsla blandad med en dos nervositet givetvis. Men barnmorskan på förlossningen hade bett oss avvakta lite, stanna hemma en stund till . Ni som läst de lokala nyheterna vet ju att det råder historisk babyboom i kombination av ett segt underskott på barnmorskor i byn, så rädslan för att faktiskt inte få plats fanns ju där. Jag hade ju en bild av att förlossningen var som ett hotell där man bokade upp ett superior-birth-room. Men så är det tydligen inte riktigt, snarare är det först till kvarn som gäller. Och får man inte plats så får man åka till nästa stad. Blotta tanken på att få föda i Växjö. Usch. Alltså, inte för att sjukhusen i Kronoberg är sämre, utan mer för att det skulle stå Växjö i Gretas pass. Tänkt vilken seg start på föräldrarskapet det hade blivit. Och så besviken kommunalrådet Persson hade blivit. Jag ser rubrikerna framför mig: ”Majonnäsarvinge förlöst i Växjö av Bosse Frank ”

Nu åker vi! Gabby väckte mig på soffan. Jag hade sovit ganska okej under natten och kände mig utvilad.  Det blev matchkänsla direkt och dags för den där bilturen som man förberett sig på mentalt. Gabby fortsatte sin andning, dock avtog värkarna något i bilen och vi var osäkra på om vi skulle få bli incheckade.

06:15 stapplade vi in på förlossningen. Där rådde det någon form av skiftbyte och nattens personal höll på att bli avlösta. Det var lugnt och stillsamt på avdelningen. Skönt. Det verkade inte vara så mycket att göra. En undersköterska tog emot oss och satte ett band med en stor platta runt magen för att klocka värkarna. Den satt lite löst vilket gjorde att maskinen inte registretade värkarna ordenligt. Jag började givetvis fingra på maskinen för att försöka lösa problemet. -”Låt bli!” sa Gabby lagom irriterad över mitt försök att leka doktor. En halvtimme senare trodde vi nog inte att vi skulle få stanna. Då klev en barnmorska in i rummet. Hon berättade att hon minsann varit på studentskiva kvällen innan, -”Efterfest med 150 kids! Men jag är fit for fight”. Vi gillade henne direkt, hon hade feeling.
-”Då ska vi se”, sa hon och smackade på sig plasthandskarna.

-”Men lilla gumman du är öppen 8cm!” Det blev helt plötsligt action. Ni som kan ert barnafödande vet ju att det är 10cm som gäller. Gabby hade, som man säger i branschen: gjort ett jättejobb hemma. Själv fick jag lite panik. Ska jag vara helt ärlig så hade jag inte riktigt läst på vad som händer de sista centimetrarna, jag hade ju mest fokuserat på själva öppningsfasen. Tänke väl att resten löser sig. Så jag trodde ju typ att det var 45 minuter kvar. Och väskjävlarna låg ju kvar i bilen!

Vi blev tilldelade ett förlossningsrum. Värkarbetet fortsatte. Gabby fick lustgas som kickade in direkt. Jag plockade fram en högtalare vi hade haft med oss och satte på lite musik, förfesten kunde börja! Musiken, lustgasen i kombination med Gabbys andning. Vilken succé! Fem plus. Stämningen var på topp och både jag och Gabby tänkte,  fasen, det här var ju inte så svårt. Vi hade hur trevligt som helst, och jag har nog aldrig skrattat så mycket åt Gabby. 41-veckor-ish utan något större party gjorde ju att lustgasen blev en rejäl höjdare kan man säga.

10: 45, nu blev värkarna tätare och allt mer intensivare. Och nu var det inte lika roligt längre. Det här minns jag som ganska obehagligt om jag ska vara ärlig. Gabby hade nu så ont att hon var svår att nå fram till. Fortfarande fokuserad och andades bra, men nästintill okontaktbar. Och jag började samtidigt bli akut hungrig eftersom jag inte hunnit äta något på hela morgonen. Jag vet att det låter lite egoistiskt och aningen absurt, och kanske helt ointressant i sammanhanget men utan kolhydrater funkar inte jag, och just då såg man direkt inget slut på eländet. Skulle jag orka hålla humöret uppe så behövdes helt enkelt en bite av något. Samtidigt ville jag inte lämna Gabby ensam i hennes smärtor när Greta sakta men säkert skruvade sig nerråt i kanalen. Jag grävde i vår väska och hittade en påse sour-cream-union-chips och en rumstempad Redbull. Pris ske gud. Dock hade Gabby dragit upp tydliga riktlinjer om chipsförbud under själva förlossningen. Nu gör jag något jag inte är särskilt stolt över. När Gabby har en av sina värktoppar sprätter jag upp påsen försiktigt. Vid nästa värktopp öppnar jag energidrycken. Gabby märker inget. Så under 4-5 värktoppar hetsäter jag 200g chips och sveper en Redbull. Fyfan vad det måste sett sjukt ut. Grisigt värre, men jag får tillbaka energin. Efter några minuter flämtar Gabby mellan en värk: -”Martin! Varför luktar det chips härinne?!”

11.40 ”Vi ska bara slänga i oss något att äta sen är det er tur”.  Jag trodde fan inte det var sant. Såhär i efterhand förstår jag givtevis att även barnmorskorna måste äta. Men där och då hade man bara lust att säga: Nämen så trevligt! Säg mig, var blir det för något gott? Kanske lasagne? Äh, tänk inte på oss! Klart ni ska äta! Ta god tid på er, smaklig måltid. Det var nämligen så att det var ytterligare en förlossning i rummet bredvid som låg precis före oss, typ en timme. Och som av en händelse så var det en ur vår föräldrargrupp som vi drog igång på Kallskänken som Gabby har träffat under flera tillfällen under graviditeten. Lite festligt.

Efter typ 10 minuter kom dem tillbaka och det var dags att börja krysta. Nu var det nära fast ändå så långt bort. Greta skulle ju ut också. Men klockan 14:13 kom hon så äntligen efter cirka en och en halv timmes krystarbete. Och det kändes som allt hände på tre sekunder. Slurp, swosh, klatsch! Hon slängdes upp på Gabbys mage som en gammelgädda. Skrikandes som på filmerna.  Och den där upplevelsen, precis sådär obeskrivligt, lyckligt, omtumlande som alla säger. Tårarana bara sprutade. Allt det där med blod, bajs, kiss, navlar och moderkaka som man varit lite nojjig för la man ens inte märke till,  säkert på grund av tiderans adrenalinpåslag.

-”Jaha Martin, vill du kanske bada Greta?” Barnmorskan ställde frågan. Instinktivt tänker jag bara: nej, nej, nej. Men jag hör mig själv säga: -”Självklart”. Den där känslan att man ville lämna Greta på BB hos barnmorskorna någon vecka för att sedan hämta ut henne servad och klar någon vecka senare var bara att glömma. Upp på hästen direkt. Livet med blöjbyten och ansvar för ett nytt liv hade börjat, här gällde det att hänga med redan från start för att inte halka efter i det enorma maraton som kommer hålla på för väldigt lång tid.

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt att tacka all personal på förlossningen och BB i Kalmar. Ni har varit helt fantastsiska, och trots er utsatta situation för tillfället gör ni ett kanonjobb och vi kände oss trygga hela vägen in i mål! Skål på er!
Men framförallt. Tack Gabby för att du är du. Så mäkta imponerad av dig. Kärleken till dig har aldrig varit större! Och välkommen till världen älskade Greta!

Hörni! Tack alla ni som på ett eller annat sätt uppvaktat oss med gratulationer och fina ord!

 

IMG_9191

Processed with VSCO with g3 preset

IMG_9251

IMG_9291

 

 

 

 

 



09
Jun 16

#70. Rydström & Nilsson – En snäll psykopat

70



13
Maj 16

#69. Rydström & Nilsson – Energi

Ett snack om varför Rydström inte fått sommarprata än landar i en något filosofisk diskussion om hur man hittar energi och om varför Henrik inte skulle klara av att vakna upp bakfull med en påse chips i näven. Martin har börjat hänga lite för mycket i sin trädgård.

69



06
Maj 16

#68. Rydström & Nilsson – När katten är borta

Vad hände egentligen bakom kulisserna när Swärdh blev uppvisad på läktaren och Henrik blev tillförordnad chefstränare mitt under matchen. Martin riktar stark kritik till ledarstabens outfit under matcherna, framförallt gäller det Rydströms reggea-mössa. Hela avsnittet är någon slags analys av allt annat än själva matchen.

68



21
Apr 16

#67. Rydström & Nilsson – Vem vet mest?

67

I veckans podd: En analys av Richard Olssons lilla fadäs i SVT där han påstår att Henrik är gift med fotbollsfrun Malin Wollin. Hur ser Rydströms mediala läge ut rent nationellt? Men framförallt, precis allt om den uteblivna Instagram-bilden med Weeping Willows hemma i soffan hos Martin som istället gick till, Johan Israelsson.



14
Apr 16

#66. Rydström & Nilsson – Anthem

66

Körsång, matchanalys och sommarens akter på Sinus. Håll till godo med veckans podd! podcast@mycketgutt.se



08
Apr 16

#65. Rydström & Nilsson – Uno

65

Vem uppskattar bortamatcherna mest i KFF? Hur var det förr, har teknikrevolutionen påverkat bortaresorna? Vi pratar om drömmen om ett riktigt jobb samt att vi analyserar den nya inmarchlåten.



31
Mar 16

#64. Rydström & Nilsson – En bil som knappt är körbar längre

64

I veckans podd blir det fokus på allsvenskan 2016. Vi jämför spelare och tränare med olika bilmodeller. En bra uppladdning inför säsongsstarten helt enkelt.



25
Mar 16

#63. Rydström & Nilsson – Fallskärmskonjunktur

63

I veckans superpodd: I sviterna av vinterkräksjuka, Henrik sågar Martins hemma-hos-reportage, vi analyserar ett kommande fallskärmshopp och Rydström presenterar en spännande bokning till hans sommarfest. HLR, Cruyff och huruvida Henrik ska stå på scen eller inte. En magisk påskpodd helt enkelt!



15
Mar 16

#62. Rydström & Nilsson – Kent – rockens svar på AIK

62

I veckans podd: Ska kommunen verkligen finansiera en ny konstgräsplan till Kalmar FF?  Vad kostar egentligen en ny matta? Och framförallt bor det bara hantverkare i Rälla? Henrik är lite ledsen för att Kent ska lägga ner och Martin jämför dem med AIK. podcast@mycketgutt.se