Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
12
Aug 13

Ystad saltsjöbad, Ales stenar och en ganska slarvig generationsanalys

Vi fick en fin present av våra vänner på vår födelsedag, jodå det stämmer, dels att jag fyllt 30 men också att Gabby och jag faktiskt fyller år på exakt samma dag dvs den 21:e juli, helt galet. Fotnot är att Gabby fyllde 25, (alltså med andra ord lite mer uppmärksamhet till mig som fyllde jämnt). Presenten ja… ett presentkort på en go övernattning på anrika Ystad Saltsjöbad med tillhörande middag. Så gutt. Komiskt nog så visade det sig att det inte fanns något fysiskt presentkort att lösa in, så när jag skulle boka löste Uffe-Taco ”presentkortet” genom att sätta in 3000 spänn på mitt konto, smack. Mycket roligt. Och tack alla för presenten!

Ystad Saltsjöbad var oerhört fint, välplanerat och genomtänkt, helt klart värt att rekommendera, i synnerhet om man som många har som vi, en liten fetish för kolonial Lexingtonstil kryddat med Fransk Bistro. Maten kunde kanske fått lite mer kärlek men var verkligen helt ok.

Helt ok… vår generations växande kräsenhet. Allt detta tack vare luftens egen lågprisbuss Ryanair, innan vi ens fyllt 25 har vi flugit kors och tvärs över hela Europa och har sett och vet det mesta. Fast, tyvärr är det ju inte så enkelt. Ett rätt bra exempel på det är när jag något naivt ska gå in i rollen som erfaren kännare av Sverige och dess olika landmärken, kanske rotar detta sig i mitt alltmer växande faderskomplex, ni vet rädslan att man så småningom någon gång i framtiden inte klarar av att vara den där skarpa fadersgestalten som vet och kan precis tamejfan allt. Jag gjorde i alla fall ett försök, på hemvägen blev det dags för att investera lite i vårt kulturella kapital, nämligen Ales Stenar som ligger någon mil från Ystad.

jag: -Ska vi kolla på Ales Stenar på vägen hem?
Gabby: -Vad är det då?
jag: -Vet inte riktigt, några stenar typ, från medeltiden tror jag. Mikael Wiehe sjunger om dom i den här låten…
”Jag fumlar med mobilen, kör nästan av vägen och sätter på Mikael Wiehes – Det här är ditt land, på Spotify som innehåller följande fakta om Ales stenar:

Det här är ditt land
Det här är mitt land
från Ales stenar
till norra Lappland
från Bohus klippor
till Gotlands raukar
Landet, det tillhör
dej och mej

Detta är alltså vad Martin Nilsson, 30år vet om Ales Stenar.

Väl framme står två ambitiösa skånska parkeringsvakter med keps, flagga och reflektväst och visar engagerat vad vi ska stå, på en skylt läser vi ”fullt med parkeringar i hamnen” wow, vilket jävla tryck, förväntningarna stiger dramatiskt i bilen, detta kommer bli den biggest! Vi promenerar dom 700 metrarna från parkeringen till stenarna, vi läser på en solblekt faktaskylt om stenarna som vi nu lärt oss är en skeppssättning (vad det nu är), en ganska tråkig kommunal text konstaterar vi samtidigt som vi saknar en kiosk för lite hederlig konsumtion av förslagsvis en kopp kaffe. Väl framme vid stenarna konstaterar vi att dom verkade nog fan lite större på bild, vi kände lite på en av stenarna, och gick sedan tillbaka.

På tillbakavägen sker följande magiska ordväxling, och för mig som verkligen älskar förenklingar och kanske framförallt att dra allt över samma kant så sammanfattar vi en generation rätt bra där och då:

Jag: -Älskling! Nu glömde vi ju ta kort däruppe och lägga ut på Instagram!
Gabby: -Äh, tycker inte det var så imponerande.

När jag idag stämde av just utflykten till Ales Stenar med Petter, (som jag ska säga faktiskt kan en del om just…Svenska sevärdheter) säger han i en bisats: ”Fast man saknade ju en kiosk”) fotnot: Petter är också född på 80-talet.

Vi fortsatte i alla fall vår lilla expedition på Österlen, vi dundrade in i en pittoresk skånsk grönsakshandel och kom ut 500kr fattigare med lite genuint odlade skånska råvaror. Jag utsatte min mage strax därefter för fyra plommon, 2hg-3hg körsbär, ett gäng växthusodlade tomater, två koppar kaffe och en mjukglass. För er som kan min mages anatomi och för den delen människans, undrar säkert hur fan jag resonerade under all denna förtäring, det enkla svaret på den frågan är väl att jag inte tänkte alls. Efter mitt toabesök igårkväll fick Kalmar Vatten och renhållning med största sannolikhet nyanställa tre tjänster.

Det blev också ett besök på Kiviks musteri, en massa folk överallt och där finns numera Café, restaurang, museum, affärer m.m. Och en del av mig vill bara åka ifrån den fruktansvärda turistfälla vi hamnat mitt i, medan en annan del av mig blir så oerhört imponerad över hur man kan kapitalisera på ett simpelt äpple. Det slutade hursomhelst med att vi satte oss ner på restaurangdelen och fick in en fabriksgjord halloncheescake och en senig iskall lammrostbiff med en potatissallad med två fetaostbitar för det facila priset av 300 svenska kronor. Att ta betalt och leverera därefter har jag inga som helst problem med, men att ta betalt och sedan skita i resten blir jag vansinnig av. Och jag tror att det är oerhört farligt att som näringsidkare själv trilla i den fällan när flödet av turister är som mest och pengarna ska in. Inte hållbart i längden, och här har vi en stor utmaning framför oss i Kalmar, ja i hela regionen, det är lätt att turismnäring landar i krimskrams, Foppatofflor och tivoli.

Ny vecka, och det märks att vardagen börjar återgå, bra med folk på lunchen idag och jag hoppas vårt lite nya koncept på lunchen inte får allt för många att rasa, vi vet nämligen inte än om vi kommer att behöva stänga under renoveringen därför smyger vi igång lite med Isterband och laxen. På onsdag blir det dock hemlagade köttbullar!

Idag har jag också ätit lunch med vårt kommunalråd Johan Persson på Törneby Herrgård. Varför då? Inget särskilt så, han ville mest kolla hur jag mådde.

Be Sociable, Share!

Lämna en kommentar