Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
14
Apr 11

Snål-Vörne utan rabattkupong

Fick förmånen att inspirationsföreläsa på John Bauer igår när man slog upp portarna till potentiella elever som är i hög tid att söka gymnasieutbildning. Jag var uppfylld av mitt skoköp på Intersport någon timme tidigare där jag mot alla mina principer för första gången i mitt liv kände att jag var tvungen att utnyttja en rabattkupong jag sett. Problemet var bara att jag inte hade själva kupongen från Kalmar FF’s Barometernbilaga: Match, som innehöll det lukrativa erbjudandet av 20% rabatt på valfri vara på Intersport.

Och bakgrunden till att jag känner ett sådant starkt förakt mot kuponger är för att hela min uppväxt präglades av rabattkuponger. Jag minns bland annat väldigt starkt ett 10-klippkort från gamla Videoteket på strömgatan som pappa hade i sin plånbok. Vi kollade sällan på film i familjen, men ibland så var det minsann fest. En halv ängöpizza, glasflaskpepsi, kriminalare och fredagskväll. Hur eller hur, det här klippkortet hade 10 fyllda stämplar och innebar alltså en helt fri hyrfilm. Detta var 1997, jag minns det starkt eftersom det stod klart och tydligt att kortets giltighetstid gick ut just -97. Men pappa hade efter årsskiftet 97 ändrat 7:an till en 8:a, lite diskret för att förlänga klippkortet livslängd ytterligare ett år. Och när han inte heller under verksamhetsåret -98 utnyttjade den fria hyrfilmen hade han denna gång ändrat 8:an till en 9:a. Tragiskt nog dog pappa samma år. Alltså fick han aldrig möjligheten till den fria hyrfilmen. Och någonstans, i någon låda, har jag fortfarande kvar det där kortet, kanske hade någon i familjens framtid kunnat utnyttjat klippkortet år 2999 genom att ändra 1:an till en 2:a. Det vill säga om Videoteket legat kvar på strömgatan.

Vad var jag…Jo just det! Kupongen på Intersport som jag inte hade. Jag gick ner till Intersport och ursäktade mig för min dumsnålhet. Jag berättade bakgrunden att jag inte alls är sådan här, egentligen, men att deras erbjudande helt enkelt var för bra. Och jag inser i efterhand hur jävla korkad min fråga måste låtit:

-Jag vet ju om rabattkupongen, kan jag inte få rabatten ändå?

Man riktigt såg hur kvinnan i butiken brann till, suckade inombords och tänkte: Han är inte bara pratglad, han är en sjuk snål jävel också.

Men nu var jag här, och jag vägrade att ge upp min rabatt. Nu stod jag med ett par Nike Air i handen som kostade 1000kr, med rabatten alltså 800kr. Ni vet 200 spänn, den rabatten skämtar inte ens Pontuz Löfgren bort. Snål-Vörne gick nu till kassan och försökte ragga outnyttjade kuponger. Och killen i kassan är förstående för min sjukdom och börja heroiskt att leta kuponger men utan framgång. Det slutar med att han knappar in 10% personalrabatt. Fan, 100 spänn, den är ju rätt lugn. Jag ansåg mig vara relativt nöjd.

Och när jag drar historien på min inspirationsföreläsning, och ställer mig frågande till varför butiken handlade som dom gjorde berättade lärar-Mats att kampanjen med största sannolikhet låg centralt dvs att butiken fick pengar för kupongerna. Och då fattar man ju.

Men inte nog med det, Maria Eile, som var med igår som representant från Kalmarsalen avbryter plötsligt mig. Tar upp sin handväska och plockar upp…rabattkupongen på 20% från Intersport! Som tydligen också hade sin sista giltighetsdag igår, om man nu inte ändrade 3:an…till en 4:a.

Be Sociable, Share!

Lämna en kommentar