Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
31
Aug 11

SJ SJ gamle vän

Pratade inför ett gäng John Bauerelever igår och förutom att det är väldigt kul så fungerar dessa små föreläsningar lite som terapi. Jag berättar allt som oftast om min ungdom och det gör att många nya minnen ständigt kommer upp.

Jag hade jobbat på Kallskänken i nästan ett år, det fanns inget i hela världen som var så roligt. Efter min knäskada hade jag blivit ratad i Kalmar FF och kunde i ärlighetens namn inte så mycket mer än fotboll. Nu blev jag sedd i en helt annan miljö och fick träffa vuxna människor såsom sopgubbar, elektriker, bagare, snickare, rörkrokare m.m. Livet lekte och jag kunde jobba hur mycket som helst, både före och efter skolan, att jag sedan börjat få lön var bara än mer fantastiskt. Jag var odödlig.

Vid den här tiden låg Kallskänken som ni säkert minns vi Kungsgårdsvägen nere i en källare. Det var en liten firma med bara 3 anställda och verksamheten livnärde sig nästan enbart på smörgåstårta och exotiska bufféer. En vacker dag damp det ner en förfrågan om entreprenadskap på SJ:s kust till kustbana. Vi skulle helt enkelt sälja mackor och kaffe på tågen mellan Malmö-Kalmar och Malmö-Göteborg. Inga konstigheter, det är taget! Så år 2000 växte vi från 3 anställda till 23 anställda då vi var tvungna att bemanna tågen med personal som gick runt och sålde mackor och just, kaffe.

Det var inte allt för sällan som den här personalen blev sjuka eller fick vara hemma på grund av vård av barn, en situation som var lite klurig eftersom vi i organisationen fortfarande jobbade som ett litet företag. En av lösningarna på personal som inte kunde jobba blev att jag skulle vara standbypersonal.

Och jag minns än idag när jag 17 år gammal fick gå upp till stationshuset och hämta ut min alldeles egna SJ-kostym. Den var svart med tillhörande vit skjorta och vinröd väst och en strypslips, ja ni vet en sån där slips med kardborre där bak. Kostymen hade SJ-loggan inbroderad i såväl kostymen som i skjortan. Och inte nog med detta, jag tilldelades en splitter ny rullväska av märket Samsonite. Det var helt fantastiskt. I min värld satt kostymen perfekt. Vilken revansch. Fuck you Kjell Nyberg, här kommer jag, SJ Nilsson.

Det självförtroende jag hade i den här munderingen var som sagt obeskrivlig. Jag kunde till och med befinna mig på perrongen någon timma innan avgång bara för att promenera runt och visa upp mig. Att jag sedan inte kunde svara på några frågor om byten, tider eller tågnummer det berörde mig mycket lite. Åkte man det sista tåget från Kalmar fick man bo över på hotell, jag minns en gång när jag gick en runda i Göteborg med kostymen på och tvingade i mig en öl på någon bar på Avenyn.

Som alla andra blev man ju ständigt lite mobbad på högstadiet. Inte någon större fara, jag blev helt enkelt mediummobbad och kallades ryssjävel av klassens tuffa killar eftersom min mamma var ryska. Hur eller hur, några år senare minns jag särskilt en gång då en av mina plågoandar fick syn på mig på perrongen i Kalmar. Han blev förvånad och jag kunde se att han var duktigt imponerad.

-Tjenare Mannen! Shit! Vad jobbar du med?
Jag stannade upp, drog fram rullväskan, rättade till slipsen, sträckte på mig och svarade:

-Jag är lokförare.

Be Sociable, Share!

4 kommentarer

  1. mackförsäljare eller lokförare, vad är det flör skillnad???

  2. Framtidens fotboll

    Underbart,…SJ Nilsson:)

Lämna en kommentar