Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
10
Dec 10

Nya vurptider and Mr Santa

Jag vet inte om ni kan känna igen er, men jag bukar gå in i perioder där jag slår mig mycket. Och jag vet direkt när en sådan period är inne, nu är en sådan, det började med att jag ramlade i trappan hemma i lördags morse. Hala strumpor på första trappsteget, sen var det bara att åka av. Mobilen och klockan flög i luften. DUNK, DUNK, DUNK, DUNK, WHAM (konstpaus) KADUNK! Det finns inga bra sätt att ramla i trappor, det är bara helt enkelt att trilla på, låt det ske. Efter färden ligger jag alltid still på hallgolvet, mörbultad och försöker känna efter om något är brutet. Jag visste härmed att en ny period var inne.

I onsdags var det pulk-bonanza i Svartbäcksmåla med Wilson. Det är med lite ångest som man sätter sig på pulkan, 27 år gammal och blickar nerför den Nybros branta backe. Samtliga åk gick bra, men sedan börjades det viglas för sistaåket, det klassiska ”tåget” där alla kopplar ihop varandra och åker. Jag band fast min nyinköpta Stiga-pulka i Fredriks uppblåsbara pulkaring och det bar av. Ganska omedelbart får jag kast på min pulka, dramatik uppstår, det går snabbt, jag försöker parera, det är kallt, nu börjar min pulka att vobbla, jag bestämmer mig för att överge och kastar mig åt sidan, jag rullar ner för backen och lyckas i fallet att stuka tummen.

Tummen...upp

Segers mamma hjälpte mig morgonen efteråt att linda tummen. Och av min omgivning fick jag runt 50 frågor vad som hade hänt med tummen, när jag svarade att jag åkt pulka, kom jag på mig själv varje gång att det kanske lät lite omanligt.

Men det mest otäcka hände efter sittningen i onsdag, jag hade bett min för tillfället inneboende Hallberg fixa toarullar eftersom dessa var på upphällningen. När jag kom in i sovrummet på kvällen så tände jag lyset i vanlig ordning, jag vet inte om ni minns Mr. Santa? Skräck.

Och så här upplevde jag det…

Be Sociable, Share!

Lämna en kommentar