Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
17
Okt 13

Nummer 64 000, en romanskildring av Kalmar

Grattis Kalmar, 64 000-gränsen är nådd, lite av ett antiklimax att nr 64 000 inte ville träda fram.

Kommunens gräddtårta som du tackade nej till står med största sannolikhet redan slaktad i något av fikarummen i stadshuset. Någon tog ganska tidigt biten med marsipanrosen. Så när han gick förbi tårtan på eftermiddagen, som numera såg ut som en trafikolycka kunde han tyda …Grattis nr 64…

Han stannade upp och undrade för en stund vad det kunde vara för budskap på tårtan som firades, 64 nya bygglov? 64 nya parkeringar? 64 nya flyglinjer till Berlin? Fan, vi måste få igång flyglinjen till Berlin tänkte han samtidigt som han tog en lagom bit av tårtan, egentligen åt han inte längre sötsaker, men detta fick bli ett undantag. Tårtan var inte särskilt god, undrar hur länge den stått framme?

Inne på hans stora ekskrivbord ligger skisser på det nya universitetet, han smeker varsamt ritningarna med ena handen medan han med den andra metodiskt förbereder en ny lössnus. Han är helt övertygad om att Kalmars framtid ligger just framför honom i universitetet, men hur ska han få alla sina invånare att förstå? Han stoppar in snusen under överläppen och har svårt att koncentrera sig på något annat än det nya Linnéuniversitetet. ”Jag får inte bli för ivrig, det får ta den tid det tar tänker han samtidigt som blicken fastnar på en av de vajande kommunflaggorna på stortorget, han drömmer sig bort till nästa veckas älgjakt med några närstående partivänner.

Hon låser upp butiken som alltid en halvtimma innan hon öppnar. Hon har gjort det i över 20 år nu, dom senaste åren har hon funderat på att sälja verksamheten, den går lite sämre för varje år. Hon känner att hon saknar energin, idéerna duggar inte lika tätt längre. Igår var en ny bottennotering, inte så konstigt tänker hon, alla åker ju till Hansa City, för där finns det i alla fall gratis parkeringsplatser. Det senaste bakslaget att bussen inte går ända in på Kvarnholmen orkar hon inte ens tänka på. Vad är det egentligen för juveler som jobbar på KLT? Hon bär ut gatuprataren, höger ben som för en tid sen börjat rosta syns nu allt tydligare, måste byta leverantörer tänker hon, dom…bryr sig inte om mig längre.

Han blickar ut över Ölandskajen, han är klart medveten om att utsikten från hans kontor är ett privilegium. Över hela kontoret ser man spår från succésommaren. Ironmanprylar, roll-ups, UEFA-bollar från dam-em, Musik-på-larmtorget-t-shirts, broschyrer från slottet och så ett lite naggat tackvykort från Vicky von der Lancken. Han älskar verkligen sitt Kalmar, och sitt jobb. Hans uppdrag att locka fler besökare till Kalmar har blivit mer än ett jobb, kanske snarare en livsstil. Dom senaste åren ser han precis allt ur en turists perspektiv, något hans fru inte är sen att påminna honom om. Han funderar på nästa stora steg, men han vet inte om hans organisation och stad är moget för det…

Inte så mycket att jubla över i mailboxen idag, ett massmail från den nye chefredaktören Enström ger klara direktiv att fortsätta granskningen av den höjda Landstingsskatten och att även pusha lite extra för den nya e-tidningen. Han funderar på att göra en längre intervju med en av stadens lokalpolitiker men drar sig för att ringa, han är rädd för att det ska bli för… innehållslöst. Han ser sig runt om på redaktionen, lokalerna är rejält slitna, nya behövs. Förbannade luddvårlök. Nytt mail. Ytterligare en insändare  från en pensionär som tar upp baksidan av Linnéuniversitetets tänkta placering i hamnen, han vidarebefordrar till Mats på debattredaktionen. Han scannar igenom sociala medier för att hitta något av nyhetsvärde, det ser ut att bli en tunn vecka. Kanske ska han göra ett nytt försök med det där stora utlandsreportaget, äh det finns varken pengar eller resurser för det.

Hon älskar att cykla, efter mindre än tre månader i staden har hon cyklat mer den än på tre år. Hon trivs i sin nya stad, utbildningen är verkligen över förväntan och staden är verkligen vacker i sin höstskrud. Men hon saknar sin familj och sina vänner, även fast hon fått många nya trevliga bekantskaper i klassen. Hon är positivt överraskad över sin nya hemstad, den är mysig. Närheten till Öland och naturen uppskattar hon. Däremot lite trist att plugget Brofästet ligger en bit bort, man hamnar liksom utanför stadskärnan tänker hon. Hon funderar på om hon skulle kunna tänka sig bo kvar i Kalmar efter sina studier, tveksamt, kanske om hon fick ett bra jobb och ett mer centralt boende.

Det blåser som vanligt i kvarteret Bilen, skönt att i alla fall slippa den förbannad vinden tänker han när han går mot bilen. Det var ett jobbigt möte, men samtidigt förlösande på något sätt. Tillsammans hade dom tagit det laddade beslutet om hans avsked som spelare efter 20 år i föreningen. Han kände sig yr av alla känslor. Hela hösten hade han bearbetat för och nackdelar. Han såg fram emot mer tid med familjen och alla andra nya möjligheter som skulle uppenbara sig, men visste samtidigt inte hur han mentalt skulle klara av att vara utan vintersäsongen. Han hade ju en sådan hatkärlek till den typen av träningar. Kanske kunde han vara med lite ändå, för att hålla igång. fast, det blir nog svårt. Han fick plötsligt ångest för sin avslutning. Något han visste skulle drabba honom allt oftare nu. Men efter en stund släppte det och han kände sig plötsligt fri. Friare en någonsin.

Be Sociable, Share!

4 kommentarer

  1. Jag är född efter 1982…kan du sammanfatta din blogg med tre rader nedan:

  2. Du är något på spåret-vi borde pratas vid….

Lämna en kommentar