Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
13
Maj 11

Martin Grillsson och gräslök

Det var som upplagt för grillkaos på Kallskänken idag, jag var på ett strålande grillhumör, solen sken och Seger hade förberett mycket kött. Som många av er säkert noterade skojade jag till det lite och gjorde en g-rillakampanj av lunchen och förutom att fräckt våldta Esplanaden med grillen så streamade jag live från själva grillningen.

Och som det tog fart både på grillen och på försäljningen. Ni vet, när tjänstemännen sitter och fredagsslösurfar på sina kontor och gillar länkar till höger och vänster samtidigt som dom börjar bli lite skithungriga, ja då blir det spridning. Vi var uppe och snurrade på 150 grilltallrikar, lägg därtill ungefär lika många sallader och allt ska säljas på lite drygt 90 minuter. Så medan jag stod och minglade vid grillen, bjöd förbipasserande på kycklingklubba och samtidigt intervjuade Joachim Lantz så stod stackars Seger och slet i sitt anletes svett för att lägga själva lunchen. Jag märkte väl egentligen aldrig av stressen särskilt mycket, men när varken Kim och Lövet svarade på tilltal och Seger hade gömt sig under mitt skrivbord började jag ana att det kanske kört ihop sig lite. Man ska akta sig för kraften i sociala medier…

Försökte mig på lite jogg igår med mina Nike Lunarglide Flywire 2, men vaden är fortfarande lite dålig. Men det var inte bara vaden som gjorde mig besviken igår för när jag kommer till Stensö, detta vackra område med så många fina invånare och hus, möttes jag av detta:

Som stolt invånare i Kalmar blir jag oerhört ledsen och besviken när jag ser sånt här. Och skatt, det ska man betala!
Är det brassarna som haft grillfest? Har Granlund haft svartkonsert? Är det KSRR:s nya sopstation? Är det Mr Lou som ligger i sopsäcken? Är det moderaternas kommunala valmanifest? Är det skräp från Kallskänken?
För att citera min gode vän och bloggkollega B-G Svedjenäs:
Mattias Adolfsson agera!

Förbannad och uppgiven gick jag några meter till och fick se något som väckte ett oerhört starkt brandomsminne…

Ni som känner mig har hört denna historien många gånger, men den är verkligen charmig. Jag växte upp på Ängö, i en hyreslägenhet på Gripgatan 6. Vi hade trappa och innegård med sandlåda. Det bodde många tanter där med fina små rabatter, dom var snälla. Fast dom blev också arga när jag sparkade in bollar på blommorna. Jag älskade Cirkus när jag var liten och min stora idol var François Bronett cirkusdirektör på Cirkus Scott. På gården lekte jag ofta Cirkus med andra ungar som bodde i närheten. Jag var givetvis den som var cirkusdirektör, alla de andra fick agera djur, akrobater och clowner. Jag satt längst upp på en gunga och dirigerade hela cirkusen. Det slutade alltid med att dom andra ungarna inte ville lika cirkus längre.

Hur eller hur. Min mamma är ju från Ryssland, vilket har gjort att jag är uppvuxen med en liten annorlunda matkultur. I ryssland är till exempel vitkål, blomkål, morötter, ja egentligen är alla betor och kålrötter någon form av lyx. Men det fanns en råvara som var nummer ett i vårt hem, cremé dela cremé, masa masa. Nämligen Gräslök. Gräslök hade vi på lördagar och vid högtidsdagar. Det hackades och ströddes varsamt på mackan, över potatisen jag lite överallt. Det var liksom livets gräs. En helt vanlig dag när jag och min bästa kompis Lowe var ute och strosade bland fiskebodarna på Ängö tyckte jag mig se något jag kände igen. Jag böjde mig ner, ryckte upp en näve, luktade och åt. Det var ingen tvekan. Gräslök. Gräslök till 1000. Ofattbara mängder gräslök. Oändligt med gräslök. Det var som jag hittad olja, guld eller vilken ädelsten som helst. Jag blev helt tokig. Min vän däremot, Lowe, han stod bredvid mig som ett frågetecken. Och jag försökte förklara det enorma värdet på gräslöken vi just nu tillsammans satt inne på. Vi var tvungna att paketera och sälja per omgående. Här fanns pengar att tjäna och pengar var lika med=godis i ängöbutiken.

Vi sprang in i butiken och tiggde till oss Bonbon-klistermärken. Ni minns säkert det kontroversiella Bonbon-godiset som gjorde succé i början av 90-talet. Apsnor, måsskitar, hästblajan, kloakslam ja det fanns många olika sorter som man alltså promotade med bland annat klistermärken som delades ut gratis till rännstensungar. Nu började vi paketera gräslöken i buntar som lindades in i klistermärkena och sedan gav vi oss ut för sälj. Och som det sålde, 5 spänn för gräslök, som hittat. Och min övertygelse om gräslökens värde blev bara allt större. Klart att alla ville köpa vår gräslök, vem kunde säga nej.

Det som slår mig så här 20 år senare är att det som sålde var givetvis inte gräslöken. Det var ju charmen i att det på dörren ringde på två ynglingar och sålde något. Ett embryo till företagsamhet hade fötts.

Be Sociable, Share!

5 kommentarer

  1. ”råttan” du är en riktig entreprenör, den saken är ”kaloskar”

  2. å tack för all marknadsföring om den stulna fruktkorgen – riktigt gutt

  3. Just idag. På besök hos föräldrarna i Falkenberg. Sovmorgon. Mamma dukade fram ett härligt frukostbord. Till min glädje: en liten skål med hackad gräslök direkt från eget land. Välfärd!

  4. magisk journalistik ! traktorpulling på GFA under sommaruppehållet! Speaker : Mr Nilsson !

Lämna en kommentar