Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
08
Okt 13

Krögarkänslan och vart tog etablissemanget vägen?

Antar att man numera kan titulera sig krögare. Jag har känt det på mig ganska länge, haft det i mig, och förr eller senare visste jag att jag kommer kapitulera när det gäller våra öppettider, nu är vi där. Allt annat än glamouröst, men mötet med människan och mat, är, och har jag alltid varit svag för.

Efter det som hände mig i våras beslutade jag att lägga full fokus på Kallskänken, det är trots allt den plattformen som är den primära verksamheten i mitt liv, grunden, plattformen, och det jag verkligen brinner för. Visst älskar jag speakerjobbet på GFA, konferencieruppdrag och jag vore något lögnaktig om jag påstod att jag inte saknade radiojobbet. Men utan att i nuläget ha så bra koll på tidtabeller så vet jag att det kommer gå fler tåg med den destinationen, kanske inte här i byn, men någon annanstans.

Vad jag dock inte saknar är nätverksträffar med 2000 roll-ups och profiltryckta karameller där deltagarna lurar sig själv att tro sig påverka framtidens regionala näringslivsklimat när dom egentligen bara vill ta chansen och sälja sin produkt och skicka på sitt nytryckta visitkort till så många som möjligt.

Omorganisationen på Kallskänken har varit bland det tuffaste jag varit med om, att varsla och säga upp personal samtidigt som man ska nyanställa, toppat med en renovering och alla beslut som samtidigt ska tas i den processen. Men nu börjar vi se målgången, även fast den riktigt stora utmaningen börjar nu. Samtidigt ska man också ha klart för sig att vi inte står och faller med vår satsning, vår styrka har alltid varit alla våra ben, alltifrån den stadiga smörgåstårtan till den alltmer blomstrande hotellverksamheten. (Vet ni förresten att vi har nästintill fullt varje kväll på Hotell Hilda trots att det är en sketen Oktobermånad).

Igår satt förutom många Kalmarbor, samtliga hotellgäster och käkade Pytt Bellman och drack Ipa och Apa, det var en vacker syn. Allt blev så levande. Danskar, tyskar, skåningar, turister, säljare och en advokat. Magiskt. Jag kom på mig själv le, flera gånger.

Vi har redan fått många nya nyfikna kunder. De allra flesta verkar vara ganska… medvetna kunder. Och min absoluta övertygan om hur viktigt det är med en attraktiv miljö, god service och tydligt men också kreativt koncept får bara mer vatten på kvarnen.

En annan tanke som jag har funderat på under veckan, när just så mycket nytt och spännande folk har trillat in på Kallskänken, är att det faktiskt inte längre finns något tydligt etablissemang i Kalmar längre. Och med det menar jag inte att det på något sätt är dåligt och att ett tydligt etablissemang skulle vara positivt, men tack vare det ganska mediokra och spretande utbudet i byn finns det inte längre den klassiska krogprofilen. Jag ska försöka förklara vad jag menar…

Back in the days så har det alltid funnits tydliga platser för ”etablissemanget” att husera, alltså typ Kalmar FF-profiler, framgångsrika säljare, företagare och en och annan offentligt anställd. Typ Witten, Stadt, Kopparkällaren, Ernesto, Byttan m.m.

Idag finns inte en sådan plattform, PANG, där alla är. Nu är det mer utspritt, är det kanske för många ställen? Vi har det lite mer urbana musikintresserade folket på Söderport, den lite mer… borgliga och matintresserade på Saluhallen, Krögers som tack vara sin geografiska placering, placerat sig som nummer ett bland Kalmars vattenhål och lockar i stort sett alla med sin Krögerplatta och ölhink. Sen har vi ju givetvis Harrys, för den som är ensamstående och gillar kombinationen sprit, bowling och nachos. Ernesto helt klart trevligaste restaurangen. Hamnkrogen och Gröna Stugan hack i häl.

Hur blev det så här då?
1. Ingen större innovationsnivå hos byns krögare. Det-går-inte-mentaliteten fortfarande stark och man ogillar förändring. Folk har faktiskt tröttnat på det slitna sportbarskonceptet.

2. Hälsotrenden, gymhysteri, kolhydratsskräcken, Ironman och så vidare. Att supa har blivit något omodernt. Att vingla runt på larmtorget en lördagnatt säljer man varken hus eller annonser på…eller… det är kanske precis det man gör…

3. Mattrenden och det breda utbudet av viner gör att parmiddagar hemma hos, säljer som smör i solsken. Vi sitter helt enkelt hellre hemma och smuttar på ett syltigt Svenne-Banan-Amarone för tvåhundra spänn och gör vågen över en perfekt stekrad på en överprisad svensk oxfilé.

4. All fokus ligger just nu på vart vi ska placera Linnéuniversitetet. Vi har fan inte tid att supa.

5. Det finns för dåligt med parkeringar för dom som vill köra rattfulla till Kvarnholmen.

6. Luddvårlökens framtid är för oviss med tanke på Gota Medias bygge. Folk är helt enkelt för oroliga för att unna sig nöje.

By the way, Rapsgris med gräddsky till lunch och pulled pork på Kallskänken idag mellan 17:00-20:00. Välkomna!

Stort tack till Wilson Creative för vår nya hemsida www.kallskanken.nu

Lite bilder från veckan som gått
Också tack till Viktor ”PM & Vänner” Hallberg och för all hjälp med våra nya goa viner.
WD_0038

WD_0028

WD_0030

WD_0033

WD_0035

WD_0037

WD_0036

WD_0032

WD_0034

WD_0031

WD_0029

Be Sociable, Share!

6 kommentarer

  1. Medveten var ordet. Jag skulle dock vilja protestera mot det ”urbana” i Söderports klientel, i min värld består det av en del kulturell mångfald och en del medvetna lantisar också… Grattis till den sköna känslan Martin!

  2. Du har helt klart rätt Erika Norberg! Ibland får man helt enkelt generalisera för att få till det.

  3. Pow pow pow… nu känner jag igen dig!

  4. Tittar in ikväll! Gillar bilderna

  5. Varför säga upp personal och nyanställa?
    Varför inte bara behålla?

Lämna en kommentar