Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
14
Jan 12

Julafton för politiska paket -Veckans Östran

En av mina nya favoritsysslor är att lyssna på min svärfar när han berättar om det glada 80-talet.
En tid som sammanföll med min uppväxt, men som jag då var alldeles för ung för att reflektera över.

När man hör historierna får man bilden av ett extremt naivt Sverige där inget tycktes vara omöjligt och där yta blev extremt viktigt, något som visade sig i överkonsumtion i form av nya bilar och inflation i husköp. Bilden av bankerna vid den här tiden kan liknas vid välgörenhet där det enda kravet för att få loss ett lån var att man fysiskt tog sig till sin bank och skrev under ett papper. Och som med alla nationalekonomiska festivaler har det glada ett slut, ett slut som är dramatiskt, ett helt överhettat land springer unisont in i väggen, ridån går ner och vi konstaterar att nu är den här igen, den där förbannade jävla lågkonjunkturen.

Men lär vi oss av historien? Eller är det som med allt annat här i livet, ibland är det upp, och ibland ner.

Man kan höra hur snacket går i fikarummet och i korridorerna, några skyller på italienarna en annan på amerikanarna och någon på grekerna. Hursomhelst, Anders Borg har dragit i den nationalekonomiska handbromsen. Man börjar känna igen stämningen – det är dags att förbereda sig. Spara pengar i madrassen, hamstra kött i frysen och se över sina ägor och den biten. Eller? Hur drabbas vi egentligen av en lågkonjunktur rent beteendemässigt?

Mina vänner kallar mig ibland för vimpeln eftersom jag oftast ändrar uppfattning om saker om ting. Och det är verkligen sant, det är bara att erkänna, jag är ganska ojämn i mina ståndpunkter. Ena dagen extremt liberal och andra dagen nästan snudd på kommunist.

Men för första gången i mitt ganska korta och oerhört icke-erfarna liv, börjar jag tycka att det är lite för mycket märkliga politiska paket som implementeras i våra liv. Det luktar konstgjord andning lång väg. Momsjusteringar, Rot- och rut-avdrag, och så stödpaket till både höger och vänster. Och jag är inte längre särskilt övertygad om att den fria marknaden alltid är den bästa lösningen oavsett ekonomiskt läge i världen.

Hur man än vrider och vänder så kommer man nästan alltid fram till samma vägskäl. Vad är bäst för mig? Vad får jag ut av detta? Och det är just den frågeställningen som jag tycker speglar vår samtid. Vi blir allt mer individualiserade i våra beslut. Valen vi gör i våra liv tas alltmer utifrån ett egoperspektiv. Kvitton på det är exempelvis inträdet av ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Håller den världsberömda svenska kollektiva modellen att dö ut, sakta men säkert? Kommer vi i framtiden blicka tillbaka på den här tiden, och säga: Ja just det, det var då vi hade sån där…vad hette det nu… välfärd va?

Veckans snackisar

Den nya restaurangmomsen. Gliringarna i kassan tycks aldrig ta slut.

Alla nyförvärv på plats! Ryktet säger att Papa Diouf ska gå bra på träningarna.

Rydströms bloggande, vara eller icke vara? På vilken ny plattform ska han blogga?

Be Sociable, Share!

2 kommentarer

  1. BRA Martin! Som en världens mest kända dårar ( F Nietzsche) sa ” Egoism is the very essence of a noble soul ”.

Lämna en kommentar