Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
06
Jun 13

Godmorgon Sverige, kaffe någon?

Kanske borde jag egentligen vakna upp med ett sömndrucket leende, känna stor tacksamhet till livet, familjen och vännerna. Istället är den första tanken vid medvetande, kaffe. Håret står åt alla håll och kanter när jag endast iförd kalsonger vinglar ner för trappan, jag är som en ivirig tjackpundare och händerna nästan skakar när jag förbereder bryggaren. Det har vuxit fram likt en ritual, vatten, kaffefilter, kaffe, en skopa på två koppar, noggrant och fokuserat, sådärja! Bryggaren hostar igång, droppandet, puttrandet och fräsandet är som ren balsam för själen, ljuv musik för öronen, Mozart. Min tillbedjan till den stora kaffeguden har börjat.

Jag ser framför mig en fullsatt kyrka, det är en högmässa där en präst istället för nattvards-vin-och-brödet-vi-bryter, står framför församlingen iförd Kaftan med Gevaliatryck med en skinande Moccamasterbryggare stående på altaret…
-Kaffet som vi brygger, är en delaktighet av kristi… nej, nu hädar jag, igen.

Jag har min speciella kaffekopp, den är godast att dricka ur. Skulle den stå i diskmaskinen är det ingen fara, det är en katastrof. Den har nämligen allt, skönt handtag, perfekt rundade kanter, rätt storlek och behaglig form. Den håller också värmen galant. Min kaffekopp, den är bättre än alla andras. Jag hade också en liknande kaffekopp på Kallskänken, som är borta sedan två år tillbaka. Jag letar fortfarande varje dag, någonstans i mig finns ett litet hopp att den lever även fast jag vet att jag aldrig mer kommer få se den. Men allt pekar på att någon har haft sönder den. Polisen kan inte göra, dom har fullt upp med annat, något förtal tror jag. I min egen utredning är Lövet och Titi huvudmisstänkta i kaffekoppsförsvinnandet, men jag har alldeles för lite bevisning för att kunna väcka åtal, för med en känsla kommer man inte lång i rättssalen, så mycket vet jag.

Perfekt mängd mjölk, standard 3%, allt annat lika. Ganska mycket mjölk, men ändå sådär…ja ni fattar. Ett av mina största tics här i livet är att jag inte kan låta någon annan hälla upp varken kaffe, eller mjölk till mig, det blir liksom aldrig så bra som när jag gör det själv. I kategorin att servera bryggkaffe till mig själv är jag absolut världsledande.
-Vill du ha kaffe Matin?
-Nej, har precis druckit, jag väntar lite…tack ändå
Två minuter senare, kusten klar vid bryggare, smyger snabbt fram och häller upp en perfekt balanserad kopp med kaffe och mjölk. Inre lugn infinner sig.

Jag tar den första klunken kaffe för dagen. Det är en rågad klunk, perfekt temperatur, jag känner hur den rinner ner för strupen och går rakt ut i blodet. Min morgontjurighet rinner av mig, huvudvärken släpper och hjärnan drar igång sin arbetsdag. Koffeinets mörka krafter gör mig kreativ och glad, äntligen kan jag leverera. Metodiskt tömmer jag koppen parallellt läsandet av morgontidningen.

Bekymmerslös trippar jag sedan till jobbet, som den kaffemissbrukare jag är.

Be Sociable, Share!

4 kommentarer

  1. Ja tack! Svart, en sockerbit!

Lämna en kommentar