Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
11
Aug 11

Farmor Gretha

Det händer ibland att man blir akut sugen på något från förr. Ni känner säkert igen det, en sån där gammal farmor-maträtt som etsat sig fast i alla ens olika minnen. En av mina sådana craving-rätter är farmors hemmagjorda pannbiffar med lite oväntat sönderstekt och sockrad lök, gammaldags idealmakaroner och löjligt mycket ketchup av märket Heinz.

Min farmor bodde i Funkabo, på Jägarevägen bara ett stenkast från min gamla högstadieskola. Och jag vet inte hur många gånger som jag efter skolan trippade hem till farmor Gretha och kunde redan i trappuppgången känna lukten av pannbiffarna och den stekta löken. Farmor hade till och med större tv än hemma och framförallt hade hon tv 3 som visade det senaste av Disneys alla tecknade serier. Farmor var förutom pannbiff skicklig på pannkakor, våfflor och torsk i ugn. Hon gjorde däremot en sjukt svår smörgåstårta med grädde som jag minns fick mycket kritik av pappa. Han visste inte då att en stor del av mitt levebröd i fram i tiden skulle bli just, smörgåstårta.

Hur eller hur, idag har jag ätit hemmagjorda pannbiffar med sönderstekt och sockrad lök och gammaldags idealmakaroner och löjligt mycket ketchup av märket Heinz. Jag är riktigt grismätt. Precis sådär mätt man bara kan bli hos just sin farmor eller för den delen mormor. Det är också den ända gångerna man är bortbjuden där det tillåts runt en halvtimmes vila i framstupa sidoläge i soffan. Sen är det dags igen, en ny runda bestående av en massa kakor och alkoholfri äppelcider ur kristallglasen som användes i snitt fyra gånger per år.

Man ligger där och kippar efter andan, grädden tycks komma ur porerna och samtidigt ser man alla dessa upphängda foton på en själv och ens syskon, skitfula abstrakta teckningar från tidigare år, katastrofala verk från både sy och träslöjdseran samt en och annan lökig dikt. Och det är väl först lite senare i livet man verkligen inser hur viktig ens far och morföräldrar är när man är yngre men också hur viktig man själv är för sina far och morföräldrar som i slutskedet inte allt för sällan lever sina liv helt genom oss. Ja ni vet, finns ju ingen som blir så jävla glad av bara ett telefonsamtal och det är ingen hemlighet att de äldre inte är lika heta när man börjar dansa disco och fråga chans på brudar.

Sen var det ju också den klassiska ”pengen” man inkasserade lagom till hemfärd. En tjuga var standard och det fick jag nästan alltid, en helt ovärderlig inkomst innan man blev 14 som i alla fall gick till något med socker i. De sista åren drabbades min farmor av en Stroke och hon tappade greppet något om pengars värde. Tjugan hade plötsligt blivit en femkrona…

Gretha Nilsson

Be Sociable, Share!

5 kommentarer

  1. Jag fick en femma även innan stroken…gullgosse!

  2. Härligt tecknande av farmor och den tiden. Jag är gammal nog att minnas henne och framför allt din far. Härliga och något lugnare tider.

  3. Kärlek Martin!

    Jins: Sluta lipa, du fick många zloty av mig!!!

  4. Gud vad jag känner igen mig, Nästa läskigt. Mormors pannbiffar var något utomjordiskt. Än idag har jag misslyckats med att kopiera denna bedrift. Jag fick dock ingen tjuga, Jag fick ta en näven i en gammal kaffeburk fylld med mynt. Hade man tur fick man ett gäng 5or med sig och då kunde de vara upp till 50:-.

  5. Latin music, efterlyser jag i e5rets spnielngar. Det ve4rldserke4nda svenska TIMBA/SALSA bandet CALLE REAL, som ff6rf6vrigt beste5r av delar av Hoffmaestro, skulle vara en hit . om inte annat ff6r lilla scenen !!

Lämna en kommentar