Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
09
Dec 13

Enligt byråkratins alla ramar

Tillslut lyckades vi få till ett serveringstillstånd i Läckeby Waters lokaler. För några månader sedan kom Kalmarsundsskolans rektorer till mig, som så många andra med samma luriga utmaning, personalest med oerhört begränsad budget. Och vill man inte ha julbord alternativt krogshow kan ingen påstå att utbudet på övriga aktiviteter är särskilt stort. Om man inte gillar bowling.

Antalet hyrbara lokaler där man kan vara över 100 man lyser också med sin frånvaro, i synnerhet om man inte vill sitta och trycka i någon gammal bygdegård med heltäckningsmatta och gulnat furutak. Min senaste eventpassion, om man nu kan uttrycka det så, är att jobba med kontraster. Inte för att det på något sätt skulle vara något större nytänk, men det är oerhört kul att bygga restaurangmiljö i sjuka lokaler. För några veckor sedan hade jag en personalefest för Läckeby Water som tagit över Bombadiers gigantiska anläggning på torsåsgatan, vi blev genast förälskade i den hårda industrilokalen med 10 meter upp till tak, betonggolv, verktyg, truckar och kedjor. Tre rätter, vita dukar, feta högtalare och kontrasterna man älskar var ett faktum. Jag stod och brassade ryggbiff Provencale på min stora stekhäll inne i verkstaden. Det här var en miljö jag ville fler skulle få uppleva.

Jag presenterade ideén för Kalmarsundskolan som gillade upplägget. Och tack vare oerhörd genorositet av Läckeby Water och familjen Axelsson lät dom mig låna fabriken för en natt. Viktigt för mig var också att göra allt by the book, dvs söka serveringstillstånd och se till att allt sköttes enligt byråkratins alla reglage. Så jag skickade in alla papper och ritningar till socialförvaltningens Susanne Elmbro (kommunens bästa tjänsteman just nu i alla kategorier).

I tisdags fick jag dock ett samtal från Kalmar Brandkår. Ansökan om festen hade landat på ett av kårens skrivbord och nu tog den byråkratiska karusellen fart på riktigt. Kan man verkligen anordna en fest i en av Kalmars farligaste lokaler för 100 lärare? Instinktivt sa man nej, jag blev till och med lite dumförklarad. Fattar du hur farligt det är? Vad gör ni om något händer? Finns det ingen annanstans ni kan vara? Jag kontrade med att beskriva min vision och skolans situation.

Jag fick nu flashbacks från sommaren 2012 då jag och Gabby gjorde om vår trädgård här hemma till café under 10 dagar. Den byråkratiska problematiken gjorde att vi fick söka förutom serveringstillstånd, ett tillfälligt bygglov för att kunna söka serveringstillstånd eftersom detaljplanen hindrade alkoholhandläggaren att bevilja serveringstillståndet eftersom det i detaljplanen stod att vårt hus inte var en näringsfastighet. Så under dessa 10 dagar var vår bostad en näringsfastighet, vi fick dock dricka vår egen öl på övervåningen, tror jag. Lägg därtill brandkonsult, utrymningsplan, miljö & hälsa och miljö i form av omgivningen.

Men det gick tillslut. Precis som med Jennys Trädgård 2012. Den byråkratiska processen hade sin gång, och visst är den bra och ett nödvändigt skyddsnät om något skulle inträffa. Sverige är fortfarande ett fritt land, om man gör allt enligt instruktionsboken. Sunt förnuft är ett slitet uttryck men nog så användbart i dessa lägen. Faktum är att kommunen, sakta men säkert allt mer anpassar sig till samtiden. Regler och ramar är viktiga men låt dom inte hindra innovation och utveckling i allt för hög grad. Vår stad behöver lokaler med fritt spelrum som inte ser ut som en sliten konferenslokal på en finlandsfärja.

Festen då? Mycket trevligt och det var en upplevelse att se 100 lärare dansa till Kraftwerk i en industripark, men mer än så får ni inte veta.
bild-2

bild-1

bild-3

Be Sociable, Share!

Lämna en kommentar