Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
29
Apr 11

Ena jävla snorungar

Vi rullar hemåt i hyrbilenbilen och det råder förvånansvärt god stämning i bilen, jag tror starkt att det beror på att jag har investerat i frukt inhandlat i en okänd by i Österrike. Det går inte att sticka under stol med att en sådan här liten 4000 kilometers-tripp sliter på kroppen. Tankar som far igenom huvudet är träningen och kosten. Igen.
Vet egentligen inte hur många gånger jag har varit i Italien vid det här laget och tanken slog mig sedan hur fascinerande det är med hur åldrandet förändrar hur vi värderar och väljer våra resemål.

Den första resan man gjorde utanför sin familj var med fotbollslaget och man åkte på sommarcup i någon ort i Sverige och sover sovsäck i grupp på väl insvettade gympasalsgolv. Liggunderag, chips, godis, läsk, organiserade cupdiscon, sura fotbollsstrumpor, sena kvällar, hyschande tränare och transporter i minibuss.

Cupupplevelsen följdes upp av ytterligare en gruppresa, denna gång lite längre i form av Italien och Rom, detta i kyrkans regi. Mässor, kyrkor, museum och stor vikt lades vid gemenskapstänket.

Vi drygt 17 års ålder. Första riktiga resan med kompisgänget till det exotiska Köpenhamn. Grön Tüborg och ett enormt krigande för att försöka komma in på barer, allt som oftast slutade resan med ett jävla rännade längs Strøget med våfflor och sedan sovsäck på tågstationen bland duvor och annat löst folk.

18 år och nu var det dags att ta revansch för tre, förlåt fyra år på gymnasiet. Det var god tid för den traditionella ”finna-sig-själv-resa” alla 80-talister är tvungna att göra. En sådan här resa till Thailand och sydostasien är idag lika obligatorisk i de svenska folkhemmen som konfirmation, student och körkort. Fast vi åkte faktiskt till U.S.A. Resorna till Thailand kom något år senare.

Sedan hände något, elefantöl och buckets började sakta men säkert bytas mot rödvin och gin&tonic. Och helt plötsligt insåg vi att man faktiskt inte behövde flyga 12 timmar för upplevelser. Det räckte med snabba effektiva flygresor under 2 timmar till Frankrike och Italien. Och istället för att ladda upp inför kvällen med godis och chips äter vi nu på hotellrummet Proscutto Crudo, Salami Milanese, Lardo, svåra ostar och surdegsbröd som vi sköljer ner med Ripassoviner från 2007, tiderna förändras.

Frågan är väl, vart är nästa steg? Att åka ner till Norra Italien tre gånger per år vid 27 års ålder känns ju lite gubbigt och näst intill fundamentalistiskt. Kommer vi snart genomgå en smärre ålderkris och börja resa till Thailand och Ibiza igen? Hur eller hur är det bara att konstatera, vi en bortskämd generation som kanske skulle må bra av en rejäl kris. Vi sitter med våra MacBooks Pro och Iphones i baksätet och gnäller på att hyrbilen, en Toyota Avensis, är opersonlig och karaktärslös. Vid eftertanke är vi ena jävla snorungar.

Be Sociable, Share!

6 kommentarer

  1. Träning och kost följer med hela livet!!

  2. Mycket tänkvärt kring ens egna ”cup-resor” som ung (Jura-tiden)…:)

  3. Jag minns USA San Diego, när ni (du) hade grillbuffe

  4. Jag minns USA San Diego och din grillbuffe MKT Gutt

  5. Äntligen var det sagt Martin!:)

Lämna en kommentar