Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
18
Jun 13

Brytet, flytten, drömmen

Läser att Gunilla Sax slutar efter 13 år på Barometern, det för respekt med sig, kanske inte dom 13 åren lika mycket som att våga bryta mönster, gå vidare, se nya möjligheter. Tror att det är många som ständigt funderar i samma banor, men tryggheten vinner nog allt för ofta i det förlovade LAS:ens land. Bland vänner återkommer vi ofta till just den där diskussionen, brytet, flytten, drömmen. Ett samtal som oftast trots allt landar i hur bra vi har det, är det kanske just det där som är farligt för den personliga utvecklingen?

Förra veckan ledde jag ett samtal om lederskap för en grupp ambitiösa bankfolk runt om från landet som är på g och klättrar i den interna hierarkin, jag ledde in samtalet på det ofrivilliga ledarskapet, ni vet, när man i stort sett måste bli ledare bara för att kunna ta ”nästa steg”, jag lät deltagarna applicera sina något bankstöpta lederskapskunskaper i min situation på Kallskänken, och resultatet blev faktiskt mycket intressant. Brytet, flytten, drömmen.

En annan person som jag beundrar och jobbat mycket med är Jonas på Partykompaniet som också han i förra veckan meddelade att han och Bella går skilda vägar, no hard feelings från någon sida, men det var dags att göra något nytt resonerar Jonas. Jag imponeras. I synnerhet om man är delägare i ett bolag som har ett strakt varumärke, som år efter år går bra och samtidigt visar resultat.

Har en oerhört begåvad vän i storstan som tröttnat. Han vill flytta hem till Kalmar igen. Men finns det jobb? Jag har sagt det innan och jag säger det igen, det borde finnas tydligare plattformar och ramverk för hemvändare. Kan vi få hem Kalmarbor som sett världen, då kommer utveckling och innovation som ett brev på posten, det är jag fullkomligt övertygad om. Antikhandlarn jag mötte i Köpenhamn hade en idé om att göra en kartläggning av alla utflugna Kalmarbor, bearbeta dessa, kanske skicka ett mail. Ansatsen är inte dålig.

Igår missade jag för första gången någonsin en allsvensk match på GFA, förvisso såg jag den hemma med Uffe-mops och Gabby, men inte heller speakerjobbet känns sådär superheligt som innan. Ett litet mikrobryt i allt. Men visst saknar jag det. Känslan av förväntningen innan en hemmamatch, alla möten med människor som man kanske inte annars träffat den obeskrivliga känslan att få vråla ut målskyttens tröjnummer så att det skorrar i högtalarna. Även fast ljudet kunde varit något bättre på arenan.

Trots den senaste tidens negativa publicitet har verksamheten på Kallskänken rullat på bra, och vårt pilotprojekt med midsommarbufféen har redan nått break even och telefonerna fortsätter ringa. Konceptet att kunna erbjuda alla mat, i alla lägen, oavsett om man är 100 personer eller ensam har visat sig vara helrätt. För det är dom vanligaste beställningarna på just midsommarbufféen, ettor, tvåor, treor och fyror.

Café Eken är öppet. Mitt och Party-Bellas nya skötebarn. Jag var där igår med Uffe-mops och Gabby och installerade det sista med kassasystemet och nätverket. Skulle kunna gå så långt och säga att jag är lite smått förälskad i det där stället. Rent och snyggt, opretentiöst, ja det råder rejäl semesterstämning vid poolen, nästan som Ibiza.

Något lökigt kan tyckas, man vafan…vi slänger in lite Boye på det. En dikt till alla er som funderar på att göra något annat.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Här kommer slutligen lite bilder på Uffe och Gabby tagna av den eminente fotografen Johanna Jeansson

Be Sociable, Share!

3 kommentarer

  1. Åh en liten blondinbella-hund

  2. Klok som en pudel – trots Uffe!

  3. det är bara att komma till Stockholm. Du skulle bli kung här också. Tror du faktiskt behöver en ständig storstadspuls. Och inte åka på alla dessa jäkla storstadssemestrar.

Lämna en kommentar