Hysteriskt igår på Kallskänken när vi brände iväg över 120 husman och lägg därtill dubbelt så många sallader och baguetter, det är verkligen hur kul som helst, men med intensivt tempo kommer också alltid några misstag. Och detta blogginlägget tillägnar jag Martin ”bossen har alltid rätt” Löwenham, som någon form av bestraffning för de senaste eskapaderna. Löwenham som är helt förberedd på detta, har godtagit straffet som den man han är.

Det hela började med att SJ ringde och ville ha 75 baguetter. Detta är givetvis en lukrativ order som vi i alla avseende bör ordna. Lövet är den som svarar, och när SJ-killen på andra sidan luren frågar om det finns möjlighet att ordna baguetter böjer Löwenham huvudet fram för att kolla hur många baguetter vi har kvar i kyldisken, han gör ett snabbt överslag och konstaterar ganska snabbt att vi inte har 75 baguetter att tillhandagå SJ och svarar blankt nej. En beställning på runt 4000 åt helvete som vi bör fixat sett ur service och ägarperspektiv.

Några timmar senare lyckas han tappa 5 kg okokt pasta på golvet som vi sedan slänger. Det tar oss 30 minuter att städa upp men vi hittar fortfarande pasta lite överallt. Sånt som händer.

En äldre dam ringer in och har sett vår annons om julbord i tidningen. Hon lyckas, av Löwenham, även fast det inte är möjligt, beställa 2 portioner småvarmt mitt i brinnande lunch. Problemet är att bara att Löwenham tror dom menar jultallrikar, dvs, den kalla tallriken. Vi stressar fram två fina jultallrikar, men som sagt var, det var ju småvarmt dom ville åt, det slutade med att jag fick bjuda på två husman, tanterna lyckliga och glada, Seger och Hang, vansinniga.

Sist men inte minst, Bengt Skoog var en av lunchgästerna igår. Löwenham, som för övrigt känner till alla i staden meddelar mig relativt snabbt att kommunens populära akttraktör satt i matsalen. Nobelt besök som slutar med att Löwenham på något vänster lyckas spilla på Bengt när han dukar av. Det var ingen stor fläck, men jag styr upp en kemtvätt och problemet är ur världen. Inga konstigheter.

Nu är det ju så här, att man inte kan bli arg på Löwenham, det går bara inte, hans leende och snabba repliker tar bort det mesta. Jag säger:

Jag: – Jadu Lövet! Denna månaden lär du inte bli månadens anställd precis…
Lövet: – Nej, kanske inte…
Jag: – Först SJ, sen pastan, sen jultallrikarna och sist nu fläcken på Skoog! Vilken jäkla skitdag du har haft egentligen!
Lövet: – Tycker faktiskt den har varit helt okej ändå.