Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se
05
Jan 10

Från fikande springpojk till verkställande direktör.

Efter mer än ett decennium på Kallskänken är det så äntligen dags för en tillbakablick, det har varit en lång resa som började ganska exakt för 11 år sedan. Jag spelade fotboll som en galning och i skuggan av min bror Superjensa Nilsson var jag ett av Kalmar FF’s löften. Det fanns ingenting annat i mitt liv än fotboll vid den här tiden och vi tränade 14 gånger om dagen och när vi inte tränade spelade vi fotboll även på fritiden. Jag träffade här för första gången Richard som hade Kallskänken som på den tiden låg i en källarlokal på Kungsgårdsvägen. Han blev en av mina många tränare och förebilder. Förutom fotboll var jag ganska haj på datorer och det passade utmärkt då Richard’s dator på Kallskänken sjöng på sista versen. Jag glömmer aldrig den första gången då jag kom in i köket på gamla Kallskänken, det var fantastiskt. Obegränsat med fika och färdigbredda mackor, hade jag kommit till himlen?

Här inleder jag 1 års konstant fikande på Kallskänken, jag går nu i 9:an och min pappa blir sjuk i cancer. En otrolig motgång givetvis och mitt nya fikapalats blir också en frizon från allt elände. Men nu finns det allt mer att göra på Kallskänken och jag får inte längre sitta och fika, Richard kastar ett förkläde i mitt ansikte och sen är det igång, jag får mitt första jobb.

Det var helt otroligt roligt, att få jobba med smörgåstårta och bufféer, och att sedan få betalt också! Jag jobbade före skolan och efter skolan och rätt mycket under själva skolan också. Jag hade börjat på gymnasiet och spelade fortfarande fotboll, jag gick även på fotbollsgymnasiet i tron om någon slags fotbollsframtid. 1999 dör min pappa i sviterna av sin sjukdom, ett fruktansvärt nederlag och en traumatisk händelse för hela familjen. Livet måste ändå gå vidare och i samma veva dimper en upphandlingsförfåga ner på Kallskänken angående service på kust till kusttågen. Vi tog hem upphandlingen och över en natt växte lilla Kallskänken till stora Kallskänken med över 40 anställda.

Mitt knä gav vika och efter en operation lades fotbollen på hyllan. Jag hade ju Kallskänken. Mitt bland smörgåstårtor, fakturor och pärmar växer jag upp i en kreativ miljö. Vi växer ur kostymen på Kungsgårdsvägen och 2001 flyttar vi verksamheten till nya lokaler på Esplanaden där vi finns idag. Vi börjar parallellt med smörgåstårtor och SJ-projektet med ett nytt takeaway-koncept med sallader och baguetter med inspiration från USA. Det visar sig att detta var helrätt i Kalmar. Vi växer så det knakar, två år i rad tilldelas vi årets gasell (Dagens industris pris för bäst växande företag). Jag tar studenten 2003 och sen den dagen har jag i stort sett jobbat på Kallskänken, okej, jag gjorde en liten avstickare till Lund ett halvår och lekte lite i den sandlådan, men det var inget för mig. Kanske för att jag bara läste två kurser och hade svårt att sitta still.

Jag börjar mer och mer intressera mig för grafisk utformning och börjar applicera ett nytt kommunikationssätt på Kallskänken med profiltryckta påsar, wrappapper, muggar osv. 2006 blir av med SJ-kontraktet då det sker nya upphandlingar nationellt och vårt relativt nya koncept visar sig stå sig så pass starkt att vi klarar oss utan SJ. Vi öppnar samma år Hotell Hilda som ett komplement till Kallskänken.

En spännade resa, det tog 11 år, från fikande springpojk till verkställande direktör.

Nej, nu är det dags att väcka Uffe, alltid till denna låten:

Be Sociable, Share!

En kommentar

  1. Vi har kommit på en ny affäride här på västkusten. Planen var att du skulle genomföra den…….. 😉

Lämna en kommentar