Fungerande 3G nätverk i Nybro, imponerande, två konduktörer slänger käft: – Nu går det bra för di röe jävlarna!

Det blev en dramaturgisk avskedsföreställning igår, precis när Ras skulle avtackas öppnade sig himlen och regnet fullständigt vräkte ner över Fredriksskans. Kalmar grät. Glädjetårar.

Efter matchen slängde jag kostymen likt Clark Kent och bytte om till Kallskänks-outfit för att ordna med den grillbuffé som Rasmus skulle bjuda laget på efter matchen. Det blev inte helt oväntat en lugn tillställning där Ras lyckönskades och sparkades ut på nya äventyr. Det kändes i luften, laget hade vinkat iväg spelare förut: Viktor, Ingelsten, Cesar, Ari.

Nanne tog en tallrik sallad, åt upp och mumlade: – Snart är det match igen?

När jag arrangerade FF till 1000 ?En fotbollsfest för hela familjen? förra året var en av höjdpunkterna givetvis när FF-spelarna skulle skiva autografer. Själv hade jag iklätt mig en nyinköpt landslagströja och stimmade runt på torget som en skållad bäver. Vid ett tillfälle var jag tvungen att hämta bröderna Elm för att förflytta dem till ett annat tält, och vid den här tiden stod Ras i skuggan av Viktor och hade inte alls samma stjärnstatus som idag. När jag väl kom fram till bröderna hade Rasmus en spritpenna i handen, och utan att fråga kladdade han sin autograf mitt på bröstet på min nya dyra landslagströja. Va fan gör han? Tänkte jag.

Han visste redan då, tack Rasmus för att vi fått uppleva en ny dimension fotboll.
Lycka till, vi säger väl så?

Nu viva la France!