Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se

augusti, 2014


23
Aug 14

Rydström & Nilsson – 29. På semester i Marbella

Då åker vi igen! Lite trevande start eftersom Henrik satt hemma och jag i en solstol i Spanien, men vi lyckades ändå avhandla en hel del. Allt ifrån SD-annonsen i Barometern, Ironman, pausen från kultursidorna, en och annan spya samt lite snack om läget i Kalmar FF. Håll till godo!

podbild-145 (1)


14
Aug 14

Rydström & Nilsson – 28. Ett forum för två egon

Då levererar vi en ny podd till dig kära lyssnare! Språkbruk, stadsfest, kroppsbehåring blandat med Henriks självgoda prisutdelning på Sveaplan och Martins efterfest med Ebbot och Gilbert. Detta saltat med en pommessituation och Richard Tiberio som inte bara träffade ribban…podbild-145 (1)


6
Aug 14

Rydström & Nilsson – 27. Skattepengar & underhållning

Dåså, nytt brinnande avsnitt ute av din favoritpodcast! Vi tuggar skatt, underhållning och spinner vidare på veckans ”debatt” om att Kalmar är Thailand. Det blir också lite KFF-tugg, typ var inte kejsaren någon annan? Lite flamsig och hoppig, men gjord med väldigt mycket kärlek. Håll till godo!
podbild-145 (1)


5
Aug 14

Detta-landar-notan-på-journalistiken angående Stadsfesten

Det naklas Stadsfest åt fölket och som ett brev på posten kommer därmed detta-landar-notan-på-journalistiken, det vill säga artiklar där skattebetalarna ska bli lite förvirrade och Folkpartiet kanske återigen tar chansen att anklaga kommunledningen för att vara en Thailändsk diktatur, det är ju trots allt valår. Dvs mycket valar som simmar runt i Kalmarsund.

På tal om att jämföra Kalmar med Thailand, är det inte så att Thailand var rätt tidiga med att satsa hårt på just turistnäring?

Artikeln då i dagens Barran, nja, den har skrivits, ungefär 20 gånger med den lilla skillnaden att man bytt ut förgående års artister mot årets.

Och roligare läsning än så lär vi tyvärr inte få så här på sensommaren, men håll ut, snart kommer lokaljournalisterna, som varit på samma arbetsplats mellan sisådär 15 och 20 år, tillbaka från sina semestrar, utvilade, laddade och inspirerade inför hösten, redo att skapa ny banbrytande lokaljournalistik.

Detta-landar-notan-på-journalistiken angående Stadsfesten är lite som när man på morgonen efter en stökig utekväll sitter och skakar med ett glas Resorb i handen och loggar in på sin internetbank och får veta, svart på vitt hur kul man hade. Och det är nog faktiskt rätt många som efter helgens festligheter kommer göra just den där inloggningen och konstatera att det gick en och annan krona nere på byn.

Lasse Berghagen, Agnes, Lill Lindfors och Thomas Petersson är bara några av dom namn som kommer ge folket va folket vill ha, och det är ju var det är, säkra kort, typ kött, sås och potatis. Som näringsidkare i hotell och restaurangbranschen lyfter jag i vanlig ordning på hatten, vi har säkert under dom senaste tre Stadsfesterna dubblat vår omsättning om inte mer, på hotellet har vi fullbokat med folk från hela landet som kommer för festligheternas skull. Och dom pengarna kalaset kostar får givetvis kommunen tillbaka med råge och lite därtill i skatteintäkter, så är det bara. Stadsfesten är inte en förlustaffär, tvärtom en ganska briljant affärsidé för att vrida ur det sista ur Kvarnholmes sommmartrasa och samtidigt skicka tydliga signaler till våra konkurrerande turistdestinationer och till våra invånare att Kalmar is the shit.

Men ska man vara kritisk, och det är väl detta just Folkpartiet försöker belysa, utan att riktigt lyckas, så kan man definitivt ifrågasätta om det verkligen är Kommunens ansvar att agera Micael Bindefeld? Egentligen inte kan tyckas, men med ett ganska segt näringsliv så har det blivit så. Och vi i näringslivet har blivit bekväma, bortskämda och duktigt curlade. Som exempel, mitt engagemang gällande årets Stadsfest sträcker sig ungefär till det här blogginlägget, och då är jag delvis kritisk. Känns väl sådär…

En litet instick angående förhållandet mellan konsumtion och underhållning, vi har ju under sommaren bland annat drivit Café Eken på Öland, på Eken har vi lagt underhållning för runt 200.000kr under juli, ett måste för att få igång säljet. Allt ifrån Karaokekvällar till clowner och trubadurer. Vi ger helt enkelt campingfolket det campingfolket vill ha. Och rätt låt vid rätt tillfälle kan innebära att vi säljer hur mycket som helst, det kan skilja sig på ett ackord huruvida Owe bestämmer sig för en öl till eller inte. Men samtidigt så skäms jag lite. Mest för att det är underhållning jag själv inte kan stå för.

För jag vill påstå att det finns en dimension till, antingen ger man det folket vill ha, eller ger man det folket inte trodde dom ville ha, förrän efter. Jag resonerar likadant med hur man bygger en matupplevelse.

På Kallskänken är vi i full gång att planera hösten, och vi kommer göra allt för att just ge folket det folket inte trodde dom ville ha, förrän efter, kanske kan vi snart presentera en eller flera artister?