Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se

augusti, 2013


30
Aug 13

Valpkurs, rätt och fel och funktionsplagg

I ärlighetens namn blev det inte så mycket gjort igår, eller det beror i och för sig på hur man väljer och se det. Jag hamnade i ett långt och trevligt samtal med Janne och Rydström, om allt mellan himmel och jord och efter det så var jag så matt att jag gick hem och la mig på soffan, för att en stund senare bli upplyst om att det snart var dags för två timmar hardcore valpkurs på brukshundklubben med Uffe och Gabby, klang och jubel. Men även det var rätt trevligt, fast för dom som känner mig kanske också inser hur malplacerad jag är på en brukshundklubb.

Kanske mest för att jag inte äger några som helst funktionsplagg. Så till nästa vecka blir det till att dra kreditkortet och införskaffa Gore-Tex, Salomonpjuck med spännband, Fjällräven och ett tusen jävla fickor. Jag ska bli bäst i klassen. Sen kanske hundrasen Mops inte är den bästa för att verklige matcha ett vattentätt kitt från Naturbolaget för sju och halvt. Läraren hade nämligen själv en ståtlig schäfervalp som under teoripasset satt och gnagde på ett rustikt märgben. Uffe-mops däremot, han åt anklever och drack rödvin.

Många som jublar över att Lundsberg bommar igen, och det är kanske bra, men löser det verkligen några problem rent långsiktigt? Man kan ju välja att se historien från olika perspektiv, ta chansen att håna överklassen för en stund och göra vågen för den kommunala trygga skolan. Eller? Hur ser det egentligen ut på våra skolor runt om i landet, hur mår egentligen killarna som höll i det där strykjärnet, som någonstans trodde att det var okej att spontanbränna lite. Och i ärlighetens namn, det var ju faktiskt inte länge sedan både Kagg och Stagg hade problem med samma typ av nollningspennalism, inte så grov, men ändå samma tema. En sak är jag dock ganska övertygad om, Lundsberg är inte direkt ensamma med våld inom skola. Här skulle man kanske kunna fylla i något om någon skola i en Stockholmsförort, men det löser ju inte heller några problem direkt.

Därför kan jag verkligen sakna kyrkan, kanske inte den teologiska biten och långa sega högmässor, men däremot den ständigt trygga gemenskapen och den medmänskliga tonen i möten och samtal. Grundvärderingarna från min tid i kyrkan bär man liksom alltid med sig oavsett det finns en gud eller inte.

Vi människor gör rätt och fel, hela tiden. Rätt och fel. Och det är just när vi gör fel vi har så oerhört svårt att hantera det. Särskilt som medmänniskor. Vi fryser ut, stänger ner och sätts i karantän. Det löser kanske problemet för stunden, men långsiktigt blir det bara ärr som aldrig riktigt läker. Och i den ärrvävnaden föds den farliga bitterheten, som är framtidens största fiende.

Nu kom äntligen Multibygg och jag ska göra högrevshamburgare på lunchen. Vi syns.


27
Aug 13

Nu blir det äntligen Bistro, pop up-restaurang och Ironmancamp hemma

Nu är alla materialval och ytskikt valt och Niklas är i full gång med arbetet med den nya baren, imorgon börjar Multibygg med första fasen dvs Delin som kommer att bli i Gustavssons gamla lokaler. Jag har också gjort klart med två starka nyförvärv som börjar hos oss den 1:a oktober, det kommer bli så gutt. Mer om det senare.

Så fort vi är klara med renoveringen drar vi så smått igång kvällsöppet fre-lörd, min vision är att skapa en Bistro med kvarterskrogs-känsla, kom ner på en trevlig öl och en varmrätt, vällagad god mat, trevlig personal i läcker miljö, det är konceptet. Svårare än så behöver det inte vara. Välkomna!

Men innan detta planerar vi ett popup-restaurang-event. Fredagen den 4:e oktober 18.00.
Det blir en sittning i en lokal som du inte trodde fanns, framförallt inte att du kunde sitta och äta i den. I paketet ingår minst fem rätter, dryck och transport till platsen. För intresseanmälan skicka ett mail till popup@mycketgutt.se

Ironmaneffekten är sjuk, vi har redan nu hela hotellet uppbokat och betalt för nästa år, och det ser inte bättre ut än att jag kommer att ha 20st triatleter boende hemma hos oss på gården, vet bara inte hur jag ska berätta det för Gabby.

Gabby jobbar för fullt som trainee på Deichmann, dom har billiga skor och tysk ordning och reda.

För några dagar sedan kissade Uffe-mops på mig när jag låg i sängen, det var äckligt, men jag älskar honom ändå.

Här är radioreklamen inför KFF-HBK, kanske den sjukaste reklamen hittills. Vi är för övrigt matchvärd.

kff_hbk_nyhetspuff_2013_v2

Här lite skisser på Bistron och delin och lite andra bilder från mobilen!
bar

överblick

WD_0003

WD_0006

WD_0002

WD_0007

WD_0005


18
Aug 13

Ironman från sidan

Oj vilken folkfest, man får nästan nypa sig lite i armen för att faktiskt förstå att detta är Kalmar, i synnerhet med en starköl eller två innanför västen. Det fantastiska med stora arrangemang i relativt små städer är att det blir liksom ett hundraprocentigt engagemang och en man-ur-huse-effekt som gör att det blir en sån enorm folkfest. Stort jävla tack och bra jobbat till Tobias Borger, Tomas Gustavsson med flera jag är stolt Kalmarbo och det är jag inte direkt ensam med att vara.

Själv fick jag privilegiet att följa Ironman helt från sidan i år, upp i svinottan, ut med båten och sedan bil till östra Öland för att avsluta på stans uteserveringar, återigen vilken fest. Fast, ett tag fick jag en känsla av att jag kanske ändå missar något här från sidan, ville jag kanske också vara en av dom där lite stirriga kommunjuvelerna med viktigt ansvar och en VIP-bricka runt halsen med tillgång till någon rumpstempererad gratisbuffé på någon särskilt avspärrad avdelning. Jag kom ganska snabbt underfund med att jag hade det rätt bra på Hanssons uteservering med en iskall GT i handen medan deltagarna krigade och svettades bara någon halvmeter framför oss likt, Gladiatorer.

Tänk så oerhört modernt och kontinentalt, fast ändå så sjukt gammalmodigt på samma gång. Man måste ju för fan gå tillbaka till Romarriket och den tiden för att kunna hitta liknande evenemang. Jag menar det var ju ändå deltagare som totalt kollapsade igår mitt framför folks Irish Coffee, snacka om Gladiatorspel på Collosseum.

Givetvis förtjänar Daniel Vidlund en extra eloge för sin bragd igår som tog sig runt banan, många med mig som är djupt imponerade, stort grattis Daniel! Well done.

Men, (nej, inte nu igen tänker ni, kan han aldrig hålla…) att se ett evenemang från sidan gör också givetvis att man ser saker som kan bli bättre. Evenemanget i år var både större och proffsigare än förra året inget snack om den saken, men jag tycker faktiskt fortfarande att näringslivets medverkan är för dålig. Och nej, man är inte delaktig i Ironman som företagare bara för att man sätter upp en beachflagga och en roll-up i någon kurva eller trycker sin logotyp på en banderoll en någons tävlingsdräkt, här finns både mer pengar och mervärde för evenemanget att hämta. Här tror jag stenhårt på att man på sikt måste lägga ut hela sponsordelen externt, dvs låta ett företag sälja in skräddarsydda, kreativa paketeringar och lösningar åt Ironman så att den befintliga organisationen kan lägga full fokus på att göra en så bra och attraktiv tävling som möjligt med allt vad det innebär. Nu kliver jag kanske någon på tårna och har helt fel, men det är lite för mycket traditionellt köp logotyp plus 4-vipbiljetter+t-shirtpaketering. Ett enkelt exempel på hur det skulle kunna se ut:

Ett externt företag X ansvarar för all exponering på Ironman, man knyter kontakt med lokala och nationella företag som till exempel min privata bank, Swedbank (som för övrigt jag tror inte syntes någonstans), tillsammans med en kreativ byrå Y hittar man en kul idé för just kunden Swedbank att synas på evenemanget, det skulle till exempel kunna vara en klack på 20 man i orange peruker som står vid utsatt på ett ställe längs banan på Kvarnholmen, eftersom namnen står på varje deltagares nummerlapp vet klacken vem som kommer runt hörnet, och kan då helt enkelt heja på. Så när Daniel Vidlund kommer kör man en klassisk Danne klappklappklapp Danne… och på en storbildskärm lite längre bort dyker olika Swedbank-budskap med ett lycka till just till Danne.
Typ: Danne! Att placera i aktier är som att springa ett marathon, i bland får man kramp helt enkelt, vi hjälper dig.

Man presenterar idén för Niklas Fröding på Swedbank som nappar direkt, bam! Han ringer upp till HK i Stockholm och ber dom snällt att lossa på lädret, efter några vändor landar man dealen, 75.000kr.
35.000 kr går till Ironman rakt av, 10.000kr går till byrå X, 10000kr går till byrå Y och 20.000kr till utförandet varav 5000kr går till supporterunionen som ställer upp med 20 man i klacken. Ironman får in 35 ribbor utan att lyfta ett finger, x & y tjänar pengarm evenemanget får ett roligt mervärde och den lokala banken visar befintliga kunder och potentiella kunder sitt engagemang på ett kul sett och supporterunionen kan bränna 5000 spänn på ett fett TIFO mot Malmö FF.

Media då:
Vad gjorde exempelvis Barometern? En trött live-rapportering med nyheter som Sveriges Radio la för 20 minuter sedan. Och nej, det räcker inte med en extrabilga på fredagen, ni måste synas mer på byn! Man lyckades dock med konststycket att klippa ihop denna ja…intervju med Henrik Hallberg som kom på sista plats.
”Grattis till sistaplatsen. Du är från Borgholm och nu är du sist”

 


Vad gjorde Östran aka Se&Hör? Tog ett kort på när Johan Persson och BG fikade.

Vad gjorde då Sveriges Radio? Man var närvarande, på plats fysiskt i tält, syntes, hördes, sände liveradio och tog emot och publicerade lyssnarbilder.

Så public service – Gota Media 1-0

Nu måste jag åka till GFA, du också för den delen.


15
Aug 13

Kalmar FF hemma på gården

Den senaste tiden har både tidningar och bloggar spekulerat kring Kalmar FFs framtid. Rykten om övergångar, bosman och försäljningar har blandats med en bubblande osäkerhet kring nästa säsongs ledarskap. Dock är det så att allt snack och publicitet om Kalmar FF givetvis stärker varumärket, egentligen oavsett om det är en bra eller dålig nyhet, såvida det inte bara kommer dåliga nyheter då förstås. Värvningen av David Elm var så klart en av dom bra nyheterna, bra på så många sätt. Dels att Thorjörnsson får tillbaka sin lekkamrat och Rydström kanske äntligen får lite motstånd i Tennis.

Jag reagerade som många andra på ett blogginlägg signerat Henrik Rydström. Där beskriver Rydström att plötsligt var Jörgen Skjelvik och Daniel Mendes borta från omklädningsrummet, utan något direkt avsked.

Kanske en rimlig verklighet för en professionell fotbollsspelare men en situation som måste vara lurig att hantera både i grupp och som vanlig dödlig människa. Kanske i synnerhet om gruppen alltmer verka sakna dom där klassiska rödvita ledartyperna som typ back in the days med Lasse Johansson, Tobbe C och Petter Wastå m.m.
Värt att tillägga är också att konkurrensen i höst kommer vara stenhård över hela banan med tillfrisknade Israelsson och Eriksson, alla vill ju spela.

Fan, vad kan jag göra som sponsor och medmänniska för att visa lite uppskattning och samtidigt välkomna nya spelare till byn? Hmm, ja, jag kan ju inte bidra med något användbart rent fotbollsmässigt förutom min snabbhet, och pengar det har jag ju inga längre…men mat däremot det kan jag alltid laga!

Så i sviterna av ytterligare en energidryck och en ganska ihålig vecka i kalendern ringde jag upp Svante och bjöd hem hela laget på en hällkväll, han tyckte det lät som en bra idé och jag kopplades ihop med Ola Ragnarsson som gav tummen upp. Så igårkväll hade jag hela Kalmar FFs a-lag hemma i min trädgård, 28 man, ja till och med brassarna var med, det blev en skön avslappnad tillställning, lite häng i gäng helt enkelt. Det käkades en wok på buljongkoktråris, bönor och grönsaker, lågtempad picanha, örtbakad kyckling, tomatsalsa och vattenmelonsallad toppat med ostkaka. Och vi kom fram till att det här borde vi göra fler gånger.


12
Aug 13

Ystad saltsjöbad, Ales stenar och en ganska slarvig generationsanalys

Vi fick en fin present av våra vänner på vår födelsedag, jodå det stämmer, dels att jag fyllt 30 men också att Gabby och jag faktiskt fyller år på exakt samma dag dvs den 21:e juli, helt galet. Fotnot är att Gabby fyllde 25, (alltså med andra ord lite mer uppmärksamhet till mig som fyllde jämnt). Presenten ja… ett presentkort på en go övernattning på anrika Ystad Saltsjöbad med tillhörande middag. Så gutt. Komiskt nog så visade det sig att det inte fanns något fysiskt presentkort att lösa in, så när jag skulle boka löste Uffe-Taco ”presentkortet” genom att sätta in 3000 spänn på mitt konto, smack. Mycket roligt. Och tack alla för presenten!

Ystad Saltsjöbad var oerhört fint, välplanerat och genomtänkt, helt klart värt att rekommendera, i synnerhet om man som många har som vi, en liten fetish för kolonial Lexingtonstil kryddat med Fransk Bistro. Maten kunde kanske fått lite mer kärlek men var verkligen helt ok.

Helt ok… vår generations växande kräsenhet. Allt detta tack vare luftens egen lågprisbuss Ryanair, innan vi ens fyllt 25 har vi flugit kors och tvärs över hela Europa och har sett och vet det mesta. Fast, tyvärr är det ju inte så enkelt. Ett rätt bra exempel på det är när jag något naivt ska gå in i rollen som erfaren kännare av Sverige och dess olika landmärken, kanske rotar detta sig i mitt alltmer växande faderskomplex, ni vet rädslan att man så småningom någon gång i framtiden inte klarar av att vara den där skarpa fadersgestalten som vet och kan precis tamejfan allt. Jag gjorde i alla fall ett försök, på hemvägen blev det dags för att investera lite i vårt kulturella kapital, nämligen Ales Stenar som ligger någon mil från Ystad.

jag: -Ska vi kolla på Ales Stenar på vägen hem?
Gabby: -Vad är det då?
jag: -Vet inte riktigt, några stenar typ, från medeltiden tror jag. Mikael Wiehe sjunger om dom i den här låten…
”Jag fumlar med mobilen, kör nästan av vägen och sätter på Mikael Wiehes – Det här är ditt land, på Spotify som innehåller följande fakta om Ales stenar:

Det här är ditt land
Det här är mitt land
från Ales stenar
till norra Lappland
från Bohus klippor
till Gotlands raukar
Landet, det tillhör
dej och mej

Detta är alltså vad Martin Nilsson, 30år vet om Ales Stenar.

Väl framme står två ambitiösa skånska parkeringsvakter med keps, flagga och reflektväst och visar engagerat vad vi ska stå, på en skylt läser vi ”fullt med parkeringar i hamnen” wow, vilket jävla tryck, förväntningarna stiger dramatiskt i bilen, detta kommer bli den biggest! Vi promenerar dom 700 metrarna från parkeringen till stenarna, vi läser på en solblekt faktaskylt om stenarna som vi nu lärt oss är en skeppssättning (vad det nu är), en ganska tråkig kommunal text konstaterar vi samtidigt som vi saknar en kiosk för lite hederlig konsumtion av förslagsvis en kopp kaffe. Väl framme vid stenarna konstaterar vi att dom verkade nog fan lite större på bild, vi kände lite på en av stenarna, och gick sedan tillbaka.

På tillbakavägen sker följande magiska ordväxling, och för mig som verkligen älskar förenklingar och kanske framförallt att dra allt över samma kant så sammanfattar vi en generation rätt bra där och då:

Jag: -Älskling! Nu glömde vi ju ta kort däruppe och lägga ut på Instagram!
Gabby: -Äh, tycker inte det var så imponerande.

När jag idag stämde av just utflykten till Ales Stenar med Petter, (som jag ska säga faktiskt kan en del om just…Svenska sevärdheter) säger han i en bisats: ”Fast man saknade ju en kiosk”) fotnot: Petter är också född på 80-talet.

Vi fortsatte i alla fall vår lilla expedition på Österlen, vi dundrade in i en pittoresk skånsk grönsakshandel och kom ut 500kr fattigare med lite genuint odlade skånska råvaror. Jag utsatte min mage strax därefter för fyra plommon, 2hg-3hg körsbär, ett gäng växthusodlade tomater, två koppar kaffe och en mjukglass. För er som kan min mages anatomi och för den delen människans, undrar säkert hur fan jag resonerade under all denna förtäring, det enkla svaret på den frågan är väl att jag inte tänkte alls. Efter mitt toabesök igårkväll fick Kalmar Vatten och renhållning med största sannolikhet nyanställa tre tjänster.

Det blev också ett besök på Kiviks musteri, en massa folk överallt och där finns numera Café, restaurang, museum, affärer m.m. Och en del av mig vill bara åka ifrån den fruktansvärda turistfälla vi hamnat mitt i, medan en annan del av mig blir så oerhört imponerad över hur man kan kapitalisera på ett simpelt äpple. Det slutade hursomhelst med att vi satte oss ner på restaurangdelen och fick in en fabriksgjord halloncheescake och en senig iskall lammrostbiff med en potatissallad med två fetaostbitar för det facila priset av 300 svenska kronor. Att ta betalt och leverera därefter har jag inga som helst problem med, men att ta betalt och sedan skita i resten blir jag vansinnig av. Och jag tror att det är oerhört farligt att som näringsidkare själv trilla i den fällan när flödet av turister är som mest och pengarna ska in. Inte hållbart i längden, och här har vi en stor utmaning framför oss i Kalmar, ja i hela regionen, det är lätt att turismnäring landar i krimskrams, Foppatofflor och tivoli.

Ny vecka, och det märks att vardagen börjar återgå, bra med folk på lunchen idag och jag hoppas vårt lite nya koncept på lunchen inte får allt för många att rasa, vi vet nämligen inte än om vi kommer att behöva stänga under renoveringen därför smyger vi igång lite med Isterband och laxen. På onsdag blir det dock hemlagade köttbullar!

Idag har jag också ätit lunch med vårt kommunalråd Johan Persson på Törneby Herrgård. Varför då? Inget särskilt så, han ville mest kolla hur jag mådde.


8
Aug 13

Effekten av en energidryck

Jag har börjat missbruka energidryck, situationen är inte på något sätt jätteakut, men det är en dålig vana som vuxit fram i sviterna av vårt nya hundägande. Inte för att jag på något sätt ångrar Uffe-mops och den villkorslösa kärlek han varje dag skänker oss, men dock är det ett litet minus att han håller oss vakna under natten vilket resulterar i att jag någon gång efter lunch känner mig totalt orklös. I synnerhet när jag tänker på min havererade gräsklipparen som jag vet att jag är tvungen att köra till verkstaden. Jag borde egentligen göra det direkt i synnerhet när gräsmattan här hemma alltmer börjar likna en tropisk djungel, skulle Polletten se gräsmattan hade han fått en hjärtinfarkt direkt. Men det är ju så fruktansvärt tråkigt att köra en gräsklippare till verkstad. Det är just i det här läget jag är i stort behov av en laglig kick för att sparka igång systemet.

Så jag provade energidrycken Celsius, finns att köpa på Nordic Club, om man inte sätter upp den på PT-Calle förstås, för då är den gratis. Den var inte jättegod, men tydligen skulle effekten överväga smaken. Nu satt jag och väntade på just effekten, återigen i träskor. Plötsligt händer det. Det gråa moln som tidigare svävat ovanför mitt huvud löses upp, jag känner hur jag förändras, energin kommer tillbaka och inte långt därefter sitter jag och Uffe i Kallskänksbussen lastad med gräsklipparen, jag minns inte hur vi kom dit. Vilket självförtroende. Väl framme vid verkstaden möts jag av Bengt. Jag berättar om mitt trauma och dess symptom. Bengt säger inget, men rullar lugnt och sansat ut klipparen på parkeringen, petar lite med tändstiftet, plockar bort en liten del, ”den här behövs inte” säger han. Drar i snöret och fanskapet hostar igång. Det hela är över på mindre än två jävla minuter. Sådär.

Jaha…tack då.

I bilen hem är jag så hög på energidrycken att jag på vägen hem gör följande:

1. Beställer en ny hemsida av Wilson
2. Ringer kommunen och ansöker om serveringstillstånd till ett Öltält på Ironman på Ängöleden

Väl hemma klipper jag gräsmattan och rensar hela trädgården på ogräs. Celsius med smak av mango och persika, lägg det på minnet. Jäkla konstigt, jag visste faktiskt inte att man fick ha kokain i energidrycker.

När det gäller öltältet på Ängöleden ser det nog rätt mörkt ut, den byråkratiska gången är inte som en energidryck på Nordic direkt. För att servera öl i ett tält på Ängöleden krävs skriftliga tillstånd från polisen, socialförvaltningen, Gatu Park och Ironmanorganisationen. Och då har jag inte ens frågat om Gässen på Ängö kan tänka sig att flytta på sig nästa lördag. Att Kommunen däremot polisanmäler en medborgare behövs det däremot inga skriftliga beslu….förlåt, det var inget. Dan Johannesson, inte bli arg nu.

Ute i skogen någonstans kring Långaström står Niklas i detta nu och bygger vår nya bar till Kallskänken, ett mästerverk som kommer bli den nya pulsådran i verksamheten. Den förväntas bli fyra meter materialkärlek. I nästa vecka sätter Multibygg igång att riva och jobba med ytskikten. Vi kommer att flytta in hela vårt takeawaysortiment med kylar in till Gustavssons gamla lokaler som kommer att byggas om till en liten deli, gamla Kallskänken blir ännu äldre i stilen där vi plockar fram tegelväggar och lägger ett rustikt trägolv och vi får bort ljudet från kylarna. Det kommer bli ballt å den biten.


7
Aug 13

Gräsklippare och Elmvändare

I bar överkropp, ett par gamla urtvättade fotbollsshorts, träskor och med skiftnyckeln i högsta hugg var det så dags att göra upp en gång för alla. Öga mot öga med gräsklipparen som gång på gång svikit mig denna sommaren. Svetten rinner ymnigt, det är kvavt och fuktigt. Jag börjar försiktigt slå lite lätt på tändstiftet, ja dom gör ju så, di äldre, di lärde. I tankarna ångrar jag bittert att jag för något år sedan bytte min gamla felfria Honda som hade en 100 procentig-startratio mot detta stökiga problembarn från Husqvarna. Trots att jag faktiskt hade den inlämnad hos auktoriserad fackman i början på sommaren strular den alltså fortfarande och nu sitter jag här och bokstavligt talat blöder från fingrarna efter att fått totalt spelet på gräsklipparjäveln iförd just ett par gamla urtvättade fotbollsshorts, träskor och med bar överkropp.

För övrigt, när jag hämtade ut gräsklipparen efter service för någon månad sedan fick jag en skarp tillsägelse,
-Vad fan har du gjort med gräsklipparen?” sa servicemannen.
-Du måste ju ta hand om den bättre, fortsatte han och jag försökte förklara att det var just därför den var inlämnad och att han bara skulle vara glad att det finns slarviga 80-talister som jag med tummen mitt i handen och total avsaknad av ingenjörskunskaper som lägger två tuss på en tusenmilaservice. Hade alla varit som gör-det-själv-händiga-femtiotalist-martyr-generationen så hade säkert hans verksamhet fått stänga igen, så det så. Han skrattade. Jag drog kortet.. eller chippade det som man numera gör.

Som ni säkert känner till har det ju varit lite stökigt kring mig för ett tag sedan, jag blev ju polisanmäld av min egna kommun, fast man egentligen inte kan bli polisanmäld av sin egna kommun, men jag blev det ändå…ja hursomhelst, det har i alla fall varit en tid där många vill komma med råd, jag har nog aldrig fått så mycket råd i hela mitt liv som jag fått denna sommaren. Av alla råd jag fått är ligga-lågt-rådet det som varit det vanligaste. Knyta näven i fickan och tyst gå vidare. Sådär som man gjorde förr. Jag köper det, på ett sätt, men å andra sidan, lite trist kan tyckas. Men en sak har jag verkligen lärt mig, döm aldrig en människa utifrån det som står i tidningarna.

Det har varit en sommar med mycket tankar, dels hur en gräsklippare fungerar men också tankar i lite större perspektiv. Vem man egentligen är och vem man vill vara, det är så lätt att formas utifrån hur andra förväntas att man ska vara, det är farligt. Bilden av att vara närig och företagssam, tusen bollar i luften, rolig, fan jag kanske är trött på det. Eller? Har alltid försökt vara en ganska bra ambassadör för Kalmar, och alltid stått upp för den här staden, men alla dessa negativa och bittra artiklar, insändare och människor, tar alldeles för mycket energi. Kanske är det lika bra att ta sin gräsklippare och flytta till… Borås, där har dom ju i alla fall konstgräs.

Jag ser verkligen fram emot en långdragen process med massvis av saftiga överklagande gällande planritningarna för bygget i hamnen, det gör nog Barometern och Östran också.

Samtidigt händer det oerhört mycket kul just nu, nya dörrar öppnades när andra stängdes och höst tror jag faktiskt att vi bland annat kommer driva Kalmars trevligaste restaurang. Japp, till och med kvällsöppet.

Tillbaka som speaker på Guldfågeln Arena, känns oerhört bra, man lär sig verkligen uppskatta saker mer när dom plötsligt rycks ifrån dig. Kalmar FF är intressantare än någonsin.

Har återigen träffat många utflugna Kalmarvänner i sommar som är sugna på att flytta hem men vågar inte för dåliga jobbmöjligheter, för ett år sedan närmare bestämt den 14:e augusti skrev jag följande i bloggen (läs nedan), lite naivt och rått men det finns faktiskt en poäng. David har ju faktiskt visat vägen som första Elmvändare.

”En annan sak som jag funderat mycket på den senaste tiden, många av mina vänner som har varit ute och flängt i världen är sugna på att flytta hem till Kalmar. Många med spetskompetens inom olika yrkesområden. Men frågan är, finns det någon tydlig plattform för dessa människor att söka sig till när dessa tankar börjar smyga på? I en kommun med dåligt med jobbmöjligheter och inavel i näringslivet är det svårt att få ett värdigt jobb om man är runt 30. Har en gammal god vän som gled in i trädgården som är sugen på hemflytt efter en tid i Sthlm och vill göra anspråk på en chefstjänst inom kommunen. Är det arbetsförmedlingen som gäller för honom? Knappast? Eller är jag helt ute och cyklar i den här frågan? Men kan inte hemvändare med särskilda kunskaper, erfarenheter och kreativitet vara en nyckelfaktor för att vi ska bli vassare som kommun? Så vi slipper dessa jävla sportbarer parkeringsfrågor? Davidsson & Persson, vad säger ni? Vill vi plocka hem ett gäng Elmare och Santins?”