Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se

juni, 2013


27
Jun 13

Framförallt borde man alltid ha med sig ett gäng arbetshandskar på krogen.

Lyssnade precis på Annica Tribergs premiäravsnitt av Meny i p1, trevlig lyssning och mycket proffsig produktion, fick dock lite ångest eftersom jag egentligen själv skulle varit med…
-Men bli för fan inte bitter nu Martin, säger jag till mig själv samtidigt som jag kliver rakt i en av Uffes nyproducerade bajskorvar som ligger placerad strategiskt på köksmattan. Just där blir livet för en stund, mycket, mycket tungt. I övrigt är det bra med vår älskade hundvalp, förutom när han just bajsar inomhus, igår la han en kabel på en av våra Jetsonstolar, pulsen steg ett par snäpp och ett mindre v75-lopp byggdes upp i bröstkorgen.

Ikväll ska vi på utflykt till Strand Hotell och deras traditionsenliga kick-off inför sommaren, det är väl kantboll på min medverkan på Strand i år med tanke på åldern, men när inbjudningskortet dimper ner kan man ju inte värja sig. Den sötsliskiga spritlukten av groggmarinerade heltäckningsmattor och den devalverade prisbilden på söndagar är helt enkelt för mycket nostalgi vid det här laget för att låta bli att hämta ut sitt gästkort. Minns en sommar på Strand då jag hittade ett par arbetshandskar liggandes på en högtalare, jag drog på mig dom och gick fram till en bartender och ödmjukt bad om en back öl till ljud och ljus-killarna där bak. Eftersom jag bar arbetshandskar fanns det inga som helst tvivel på att jag skulle var berättigad till en back fri öl. Fasen, man borde kanske haft fler polisanmälningar i bagaget…framförallt borde man alltid ha med sig ett gäng arbetshandskar på krogen.

Wilson Creative har gjort en casefilm som beskriver Österkampanjen på ett fint sätt, man blir ju alldeles varm! Se den!

Vill på något sätt berätta att jag nu får Dagens Nyheter varje morgon men får inte in det bra i texten, så det får blir detta fristående stycke. Jag kollar givetvis också på bilderna i Barometern.

Sensia i konkurs, JB i konkurs, vänsterorienterade publiken jublar. Själv är jag duktigt vilsen i min åsikt om privatseringar i välfärden. Vart drar man egentligen gränsen? Och varför kritiseras privata alternativ så hårt när mycket av den kommunala verksamheten inte heller den levererar, jag tänker då på omsorgen i Smedängen som kritiserats hårt de senaste veckorna. Komplext. Men att pengar hamnar i utlandet är väl ändå olugnt.

Mycket bröllopsfester i sommar, grillbuffé och hela havet stormar i regionens bygdegårdar under hela juli och augusti, det är verkligen skitkul att komma ut på dessa opretantiösa och kärleksfyllda tillställningar där det alltid är avslappnat och högt till tak. För två veckor sedan gjorde vi ett bröllop utanför skogarna i Hultsfred, hälften av gästerna var från USA, det slutade med 1000 myggbett och att Tobbe-kock på mailen fick en inbjudan till en fullspäckad gay-helg i Berlin med en designer från New York.

Slutligen, en film om framtid, drömmar och förväntningar. Ystad 2013. Här tar Nils Holgerssons elever studenten:


25
Jun 13

Värvning, blandade känslor och trivsellunch

Du får i alla fall inte sluta blogga är det många som säger, eller många och många. Uffe-Tacos mamma i alla fall. Hursomhelst har det varit mycket fysiskt jobb den senaste tiden vilket gör att stora delar av hjärnan helt enkelt stängs av, och man är kanske inte sådär fundersam och reflekterande som i vanliga fall. Dessutom går det åt mycket tid att leka med Uffe-mops, vi har ju liksom blivit en liten familj här hemma med allt vad det innebär.

Just det där med hund, är rätt intressant. Jag har ju aldrig haft hund och väl varit ganska anti det tidigare, och det är märkligt hur man kan gå från att inte kunna ett skit om valpfostran till att faktiskt känna att man har rätt bra koll ändå. Jag föreställer mig att det är något liknande när man skaffar barn. Man tvingas liksom agera och lära sig, annars går det åt pipan. Pipan, det är verkligen ett märkligt uttryck…

Trivs med vår nya alacarte-lunch på Kallskänken, det är verkligen hur kul som helst och stå i djungeln av bongar som flyger med fisk, skagen och charktallrik. Och all heder åt alla er som trotsade måndagsångesten och dunkande in en Entrecoté helt iskallt. Än kaxigare är väl egentligen dom som tar Entrecoté på takeaway, det är ju bara ren världsklass.

På tal om Kallskänken har vi troligtvis gjort tidernas värvning inför vår renovering. Min goda vän, materialromantikern Niklas Runesson, Grandins Flying Circus i Stockholm vänder hem till Kalmar och kommer att hjälpa oss att forma vårt nya koncept med specialsnickerier och skräddarsydda lösningar. Och när vi väl är färdiga är målsättningen kvällsöppet i höst. Nog om det nu.

Guldfågeln Arena i söndags, satt för första gången i vår loge, givetvis blandade känslor med tanke på situationen. Mitt engagemang för föreningen är lite för stort för att jag ska kunna slappna av och njuta av av fotbollen helt och hållet, det är så mycket som går att göra bättre i upplevelsen på arenan. Alltifrån supporterkulturen till känslan. Därav inte sagt att det på något sätt är dåligt nu, men att det kan bli mycket, mycket bättre. För att uttrycka mig lite luddigt, tror Kalmar FF i större utsträckning behöver använda sig av ambassadörer med ansvar för mjuka värden. Typ.


18
Jun 13

Brytet, flytten, drömmen

Läser att Gunilla Sax slutar efter 13 år på Barometern, det för respekt med sig, kanske inte dom 13 åren lika mycket som att våga bryta mönster, gå vidare, se nya möjligheter. Tror att det är många som ständigt funderar i samma banor, men tryggheten vinner nog allt för ofta i det förlovade LAS:ens land. Bland vänner återkommer vi ofta till just den där diskussionen, brytet, flytten, drömmen. Ett samtal som oftast trots allt landar i hur bra vi har det, är det kanske just det där som är farligt för den personliga utvecklingen?

Förra veckan ledde jag ett samtal om lederskap för en grupp ambitiösa bankfolk runt om från landet som är på g och klättrar i den interna hierarkin, jag ledde in samtalet på det ofrivilliga ledarskapet, ni vet, när man i stort sett måste bli ledare bara för att kunna ta ”nästa steg”, jag lät deltagarna applicera sina något bankstöpta lederskapskunskaper i min situation på Kallskänken, och resultatet blev faktiskt mycket intressant. Brytet, flytten, drömmen.

En annan person som jag beundrar och jobbat mycket med är Jonas på Partykompaniet som också han i förra veckan meddelade att han och Bella går skilda vägar, no hard feelings från någon sida, men det var dags att göra något nytt resonerar Jonas. Jag imponeras. I synnerhet om man är delägare i ett bolag som har ett strakt varumärke, som år efter år går bra och samtidigt visar resultat.

Har en oerhört begåvad vän i storstan som tröttnat. Han vill flytta hem till Kalmar igen. Men finns det jobb? Jag har sagt det innan och jag säger det igen, det borde finnas tydligare plattformar och ramverk för hemvändare. Kan vi få hem Kalmarbor som sett världen, då kommer utveckling och innovation som ett brev på posten, det är jag fullkomligt övertygad om. Antikhandlarn jag mötte i Köpenhamn hade en idé om att göra en kartläggning av alla utflugna Kalmarbor, bearbeta dessa, kanske skicka ett mail. Ansatsen är inte dålig.

Igår missade jag för första gången någonsin en allsvensk match på GFA, förvisso såg jag den hemma med Uffe-mops och Gabby, men inte heller speakerjobbet känns sådär superheligt som innan. Ett litet mikrobryt i allt. Men visst saknar jag det. Känslan av förväntningen innan en hemmamatch, alla möten med människor som man kanske inte annars träffat den obeskrivliga känslan att få vråla ut målskyttens tröjnummer så att det skorrar i högtalarna. Även fast ljudet kunde varit något bättre på arenan.

Trots den senaste tidens negativa publicitet har verksamheten på Kallskänken rullat på bra, och vårt pilotprojekt med midsommarbufféen har redan nått break even och telefonerna fortsätter ringa. Konceptet att kunna erbjuda alla mat, i alla lägen, oavsett om man är 100 personer eller ensam har visat sig vara helrätt. För det är dom vanligaste beställningarna på just midsommarbufféen, ettor, tvåor, treor och fyror.

Café Eken är öppet. Mitt och Party-Bellas nya skötebarn. Jag var där igår med Uffe-mops och Gabby och installerade det sista med kassasystemet och nätverket. Skulle kunna gå så långt och säga att jag är lite smått förälskad i det där stället. Rent och snyggt, opretentiöst, ja det råder rejäl semesterstämning vid poolen, nästan som Ibiza.

Något lökigt kan tyckas, man vafan…vi slänger in lite Boye på det. En dikt till alla er som funderar på att göra något annat.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Här kommer slutligen lite bilder på Uffe och Gabby tagna av den eminente fotografen Johanna Jeansson


13
Jun 13

Mopsuffe, Eken och inställd beställning

Har väl aldrig varit någon vidare djurvän sådär, min enda egentliga erfarenhet är väl när jag hade två eremitkräftor i mitten på 90-talet, den ene dog och trillade dramatiskt ur sitt skal, den andre försvann spårlöst. Så här 15 år senare misstänker jag att även han dog men att pappa röjde undan dödsfallet med att säga att han var borta och på så sätt tändes ett hopp i mig.

Nu har vi alltså en mopsvalp hemma. Uffe. Han känns redan som en klassiker. Just nu tittar han ut genom fönstret på alla studenter som studsar bekymmerlöst på studentflaken, vrider huvudet lite på sned och tänker… ”jaha, rakt ut i arbetslösheten”.

Det är verkligen ett heltidsjobb med Uffe, men det är samtidigt hur kul som helst, han är en riktig charmör.

Intensivt på Kallskänken för tillfället, beställningarna rasar in och det är skarpt läge i köket. Ett tydligt tecken på det är att det inte spelas någon musik, personalen gör verkligen ett kanonjobb och det blir långa arbetsdagar för många.

Och mitt i allt så ska vi öppna Café Eken på Ekerums Camping på lördag. Detta café som jag har blivit lite förtjust i. Vi har anställt 4 heltidare som ska driva Eken hela sommaren och vi hoppas som alla andra sommarverksamheter på fint väder och mycket sol. Eken ligger precis vid poolområdet och har en trevlig uteservering på ett däck med utsikt mot Kalmarsund, nästan 100 platser, så det finns resurser. Nu är det upp till Borgholms Kommun om man hinner fixa serveringstillstånd till helgen

Fortfarande ingen delgivning från Polisen, har ringt 5 gånger utan svar. Känns inte som man är van vid kundvård direkt, om nu en polisanmäld majonnäsklåpare kan anses som kund.

Igår ringde vår närningslivschef Thomas Davidsson, han är en bra människa på alla sätt och vis.

Imorgon skulle jag egentligen Kallskänken grillat på Stagneliskolans personalfest. Men dagar efter podcastskandalen reagerade ett par lärare så starkt och en disskussion i personalrummet blossade upp och man valde tillslut att avboka hela beställningen. Jag har full respekt för det, men att ta ett sådant beslut som också drabbar min kollega Richard (51% ägare) och 20 oskyldigt anställda för något jag gjort känns aningen trångsynt. Frågan är hur anrika Stagneliuskolan ställer sig till om en elev trampar i klaveret. Ska han då inte förlåtas?

Det känns lite märkligt eftersom jag känner så många bra människor på skolan, vaktmästarna Feffe & Anders, personalen i matsalen, lärare och framförallt min egen bror som också är anställd på Stagg. Jag hoppas givetvis att vi i framtiden får möjlighet att leverera till Stagg igen.

Slutligen. Om ni har tid över ska ni lyssna på P3 dokumentär om Sara Westin, så oerhört bra. Medmänsklighet i sin renaste form. När Härnösand börjar att ta emot flyktingar i mitten av 80-talet, uppstår bråk mellan dem och lokala ungdomar. Några ungdomar beslutar sig då för att manifestera sin avsky för våldet och kämpa för ett värdigt flyktingmottagande. En av eldsjälarna bakom 5i12-rörelsen är 17-åriga Sara Westin. Men när en av flyktingarna mördar Sara och hennes väninna i ett svartsjukedrama, ställs allt på sin spets.
I våldsvågen som följer efter mordet, kastas in brandbomber i flyktingförläggningen, Ku Klux Klan-korsen brinner i Härnösand, invandrare uppmanas av Polisen att hålla sig inomhus och hela det mödosamma arbetet mot rasism tycks gå förlorat. Bara en person, Saras pappa Stig Wallin, verkar kunna sätta stopp för våldet.


10
Jun 13

Om du vill ha allt upplagt på ett fat™

Nu lanserar vi vår midsommarbuffé för den som vill ha allt upplagt på ett fat. Allt man vill ha på midsommarbordet,tre sorters sill, färskpotatis, västerbottenostpaj, gravad lax,gräddfil, gräslök, rödlök, Prinskorv, köttbullar, ägghalvor m handskalade räkor, Janssons Frestelse, grönsallad,
knäckebröd, Västerbottenost, smör och jordgubbstårta. Allt detta för endast 249:-
Och minimumbeställning är 1 person. Ring in din beställning 0480-16950.
kvartsida12_6


9
Jun 13

Men där står han ju för fan!

Långweekend i Helsingborg, Gabby har äntligen tagit sin Examen, lägenheten är tömd och nu börjar snart vårt samboliv på riktigt. Imorgon går flyttlasset, sitter på hotellrummet och försöker smälta helgen. Jag vill gärna på något smidigt och ödmjukt sätt berätta att vi faktiskt bor i sviten, men får inte in det så bra i texten, så det får va. Gabbys examenspresent var en liten mopsvalp, så ja, nu är vi snart med hund. Uffe ska den heta och ni skulle sett minen när presenten tillkännagavs. Chock är väl ett milt ord i sammanhanget. I närmare tre veckor har jag levt i lögn för att hålla det hemligt för henne, så det var skönt att äntligen få bli fri.

Igår skulle Gabby på examensbankett och jag gjorde en överstegsfint och åkte till Köpenhamn med Källenius. Den kontinentala känslan här nere i Skåne nämner jag ofta, så även nu. Framförallt tåglogistiken och närheten till allt, imponerande. En frisk framåtanda man blir rent avundsjuk på.

Vi hade bokat bord på Pluto som jag återkommer till men först gjorde vi ett snabbt pitstop i Torvehallarna. Har ni inte besökt dessa underbara saluhallar i Köpenhamn, gör det istället för Ströget och Tivoli. Det blev ett gäng ostron och bubbel för 200 danska, vi förvånades över hur billigt det var och försökte analysera utan större framgång. Jag började tänka på han den där Kalmarkillen som jag sprungit in i vid vårt senaste besök i Torvehallarna. Han har sina föräldrar kvar i Kalmar och han blev förra sommaren en flitig besökare på vårt café i trädgården som han förälskade sig i. En livsnjutare med stor karisma och energi. Dock minns jag inte hans namn men var ändå tvungen att berätta om honom för Källenius, först vid ett tillfälle då jag blev avbruten av något och när jag en stund senare gör ett nytt försök att berätta om den spännande mannen så inser jag mitt i min berättelse att han står precis bredvid oss. Helt, jävla otroligt. Han står alltså mindre än en meter från oss och slaktar en kaninpaté samtidigt som jag berättar om honom. Jag blir alldeles till mig och bjuder på stående fot honom med till restaurangen, han tvekar inte en sekund och det blir en fantastisk kväll med samtal om liv och död och allt därtill. Till min förvåning hade han även dunderkoll på den så kallade”podcastaffären”.

Restaurang Pluto var det. Tummen upp! Typsikt Social eating-ställe (seating), avslappnat, grym kvalité och oerhört prisvärt. 1000 danska för 12 rätter och vinpaket. Hur kan det vara så mycket bättre och billigare med mat i Danmark med högre löner?

Det blev en härlig försommarkväll i Köpenhamn med ett möte vi aldrig kommer att glömma. ”Men där står han ju för fan!”

Fick tungt besked från Sveriges Radio att det inte blir någon medverkan för min del i p1:s Meny vilket givetvis är en stor besvikelse. Jag respekterar beslutet, uppe i Stockholm är man givetvis principfasta med att anlita folk under polisutredning. Fortfarande har jag dock inte hört ett ord från varken polis, åklagare eller kommunen. Känns som Inger-mansland. Jag vet precis lika mycket som någon annan, dvs informationen jag får från massmedia. Det är viktigt för mig att inte bli bitter och gå vidare. Men vad hände med debatten om sexcism som var så viktig? Vad hände med att Kalmar Kommun polisanmälde och sedan gick ut med mitt namn direkt till media? Och varför kan jag inte smälta Bertil Dahls klassiska citat. ”Detta bottnar i ett djupt kvinnoförakt”

Men jag är inte bitter, jag är ju mopspappa! Trevlig avslutning på helgen!


6
Jun 13

Godmorgon Sverige, kaffe någon?

Kanske borde jag egentligen vakna upp med ett sömndrucket leende, känna stor tacksamhet till livet, familjen och vännerna. Istället är den första tanken vid medvetande, kaffe. Håret står åt alla håll och kanter när jag endast iförd kalsonger vinglar ner för trappan, jag är som en ivirig tjackpundare och händerna nästan skakar när jag förbereder bryggaren. Det har vuxit fram likt en ritual, vatten, kaffefilter, kaffe, en skopa på två koppar, noggrant och fokuserat, sådärja! Bryggaren hostar igång, droppandet, puttrandet och fräsandet är som ren balsam för själen, ljuv musik för öronen, Mozart. Min tillbedjan till den stora kaffeguden har börjat.

Jag ser framför mig en fullsatt kyrka, det är en högmässa där en präst istället för nattvards-vin-och-brödet-vi-bryter, står framför församlingen iförd Kaftan med Gevaliatryck med en skinande Moccamasterbryggare stående på altaret…
-Kaffet som vi brygger, är en delaktighet av kristi… nej, nu hädar jag, igen.

Jag har min speciella kaffekopp, den är godast att dricka ur. Skulle den stå i diskmaskinen är det ingen fara, det är en katastrof. Den har nämligen allt, skönt handtag, perfekt rundade kanter, rätt storlek och behaglig form. Den håller också värmen galant. Min kaffekopp, den är bättre än alla andras. Jag hade också en liknande kaffekopp på Kallskänken, som är borta sedan två år tillbaka. Jag letar fortfarande varje dag, någonstans i mig finns ett litet hopp att den lever även fast jag vet att jag aldrig mer kommer få se den. Men allt pekar på att någon har haft sönder den. Polisen kan inte göra, dom har fullt upp med annat, något förtal tror jag. I min egen utredning är Lövet och Titi huvudmisstänkta i kaffekoppsförsvinnandet, men jag har alldeles för lite bevisning för att kunna väcka åtal, för med en känsla kommer man inte lång i rättssalen, så mycket vet jag.

Perfekt mängd mjölk, standard 3%, allt annat lika. Ganska mycket mjölk, men ändå sådär…ja ni fattar. Ett av mina största tics här i livet är att jag inte kan låta någon annan hälla upp varken kaffe, eller mjölk till mig, det blir liksom aldrig så bra som när jag gör det själv. I kategorin att servera bryggkaffe till mig själv är jag absolut världsledande.
-Vill du ha kaffe Matin?
-Nej, har precis druckit, jag väntar lite…tack ändå
Två minuter senare, kusten klar vid bryggare, smyger snabbt fram och häller upp en perfekt balanserad kopp med kaffe och mjölk. Inre lugn infinner sig.

Jag tar den första klunken kaffe för dagen. Det är en rågad klunk, perfekt temperatur, jag känner hur den rinner ner för strupen och går rakt ut i blodet. Min morgontjurighet rinner av mig, huvudvärken släpper och hjärnan drar igång sin arbetsdag. Koffeinets mörka krafter gör mig kreativ och glad, äntligen kan jag leverera. Metodiskt tömmer jag koppen parallellt läsandet av morgontidningen.

Bekymmerslös trippar jag sedan till jobbet, som den kaffemissbrukare jag är.


4
Jun 13

Vilken identitet bygger Jag med den här maten?

Det droppade precis ner en Facebookinbjudan till Brofästets kommande Julshow, jag trillade väl inte av stolen direkt och förutom att det går mot sommar och julen känns ganska avlägsen är väl inte heller min generation dom som direkt springer ner dörrarna på krogshowar. Förutom Wilson-grabbarna förstås, som gör typ 90% av alla krogshowsannonser vilket ger dom fritt inträde på samtliga byns shower, och lägg därtill att dom dessutom har någon insider på KST som smugglar ut drinkbiljetter. Jag ser det framför mig, en mörk gränd i något industriområde, Wilson-Fredrik möter upp sin kontakt, han lämnar över ett gäng grafiska profiler i utbyte mot nytryckta krog-shows-drinkbiljetter som han öser ner i en hipster-tygpåse och försvinner snabbt i mörkret.

Med tanke på hur många olika krogshowar som poppat upp i regionen de senaste åren så måste det vara rejäla vinstmaskiner, eller? Undrar hur många miljoner i skattemedel som går till denna typen av konceptifierad underhållning för kommun, stat och landstingsanställda. Kanske något för superjournalisterna i plåtskjulet på Amerikavägen att sätta tänderna i? Det känns som att så fort någon ens nämner ordet representation skriver ju Östran en artikel, Ulf Carlsson har med största sannolikhet en genomarbetad wordmall för att undertlätta skrivandet i dessa fall, scoop.doc heter filen sägs det.

Läste Ridderheims trendrapport idag, en trendstudie om hur vi kommer att handla, laga och äta mat de närmaste 5-7 åren. Ett jäkligt bra kompass för oss som jobbar med mat och allt runtomkring. Och trots att vi har vår verksamhet i lilla kontroversiella ankdammen Kalmar är det mycket som stämmer överens med hur jag tror våra kunder vill ha det. Rapporten lägger mycket fokus kring upplevelsen, spårbarhet och socialt ätande. Det stod dock märkligt nog inget om krogshowar.

Här kommer några intressanta axplock från rapporten:

Många har tröttnat på det lyxiga, pretentiösa och korrekta, nu längtar vi efter en oslipad, enkel och mer informell stil. Därför ser vi mer rebel cooking, punk-kockar och kockar med
barnasinnet kvar.

Syrning, långkok, ystning och surdegsbak blir allt populärare. Teknikretron innebär också en renässans för gamla maskiner, till exempel mandelkvarnen och köksvågen, men nu i moderna utvecklade varianter. Vi kan även få se nygamla maskiner som tryckkokaren och bakmaskinen användas mer framöver.

Fler singelhushåll och en mobilare livsstil där vi allt oftare äter utanför hemmet har drivit fram ett behov av mötesplatser där folk kan träffas och äta mat tillsammans med
andra. Trenden kallas seating (social + eating). några exempel är långbord på restauranger, offentlig social möblering och middagsklubbar. Trenden drivs också av sociala medier som underlättar för människor att möta andra med samma intressen, bestämma träff för att umgås och äta tillsammans.

Många människor anammat en livsstil där de ständigt är på väg och sällan har tid att sätta sig ner och inta en lunch eller middag. Istället äter man sin mat i farten, på väg till nästa möte, i bilen eller på tunnelbanan. Symptom på trenden är så kallad one-hand-food, mat som går att dricka och olika slags miniportioner, som tillåter oss att göra något annat med den andra handen. Restauranger och butiker måste bli bättre på att fånga folk i farten och erbjuda dem god mat, antingen genom nya distributionskanaler (till exempel food trucks) eller med mat som är lättare att äta när andra aktiviteter pågår parallellt.

För många är det viktigt att skaffa sig en unik och personlig identitet. Maten spelar en allt viktigare roll för att skapa den identiteten. Vad vi äter, var vi äter och hur vi äter säger något
om våra värderingar och vilka vi är. De sociala medierna har gett oss fler möjligheter att bygga vårt personliga varumärke, inte minst genom att lägga upp bilder på råvaror, shoppingmiljöer, maträtter och middagar. På Facebook, instagram och pinterest är det vanligt med bilder på mat.

I en tid när det blir viktigare med mat som livsstil och identitet måste handlarna tänka på att individanpassa sina erbjudanden och verkligen svara på konsumentens fråga:
Vilken identitet bygger Jag med den här maten?


2
Jun 13

Jaha, men då slutar vi bjuda på oss själva då.

Som så många andra söndagar hamnade vi tillslut på solen och vindarnas ö. Ett sommarturist-Öland som sakta men säkert vaknar till liv, känns nästan lite som min hopplösa gräsklippare, man drar och drar och tillslut hostar fanskapet igång. Vi åkte förbi Per Fryxell och hans fantastiska sommarfilial i Lerkaka och jag köpte lite gamla antika möbler till Kallskänken som vi ska ha i matsalen efter renoveringen senare i sommar. Bland annat hittade vi en häftig 4 meter lång social soffbänk som är tänkt mot den tegelvägg som vi ska plocka fram, den kommer bli riktig häftig på plats hoppas jag.

Sprakande överraskningsfest till Uffe-taco i fredags när Fia bjöd in till familjens vackra sommarställe i Branthalla, Blekinge. Det blev kanske något oväntat en kväll med mycket dans. Vi släpade ner mitt enorma högtalarsystem ner till båthuset, och sedan var det Cara cara Mia och eldshow med tomtebloss natten lång. Låtvalet, Cara cara Mia, mycket oklart, men den verkar tydligen gå varm på PT-Calles pass på Nordic Club i dessa dagar av den enkla anledningen att han och Måns Zelmerlöf äger likadana vita, stickade tröjor. Helgens citat är redan en klassiker, efter att vi morgonen därpå redovisat diverse stökiga filmer och bilder från kvällen säger någon i gänget besviket:

-Jaha, men då slutar vi bjuda på oss själva då.

På tal om Öland förresten, jag var och åt på Karin Franssons Hotell Borgholm i förra veckan. Mycket, mycket imponerad, weltklasse helt enkelt. Att kunna hålla den nivån i just Borgholm, ja det är bara att lyfta på hatten, boka bord och åk dit! Men Borgholm i övrigt känns väl ganska iskallt för att vara ärlig. Foppatofflor, krims-krams och ett sletet Strand Hotell som andas öst, byn har definitivt sett sina glansdagar är jag rädd för. Men jag kan också ha fel, en morgon kanske Björn Skifs dramatiskt vaknar upp och känner suget efter Borgholm igen. Eller Skifs, kanske inte drar så mycket folk längre, det får väl bli Avicii som istället dramatiskt vaknar upp en morgon på Ibiza och känner suget efter Borgholm.

En vecka kvar nu, sedan är man sambo på riktigt. Det ska bli spännande.

I veckan blir det mycket cateringjobb det märks att vi går in i tider där det nalkas avslutningar, vi har haft en fantastiskt bra vecka på jobbet. I fredags och lördags hade vi galet med beställningar, över 500 kuvert och igår lagade jag även mat till en möhippa där vi satte ett nytt trevligt möhippe-koncept, bruden la upp och serverade mat som jag lagat och det hela filmades ala halv-åtta och avslutades med klassisk betygsättning, enkelt och roligt.

Hoppas också snart kunna få presentera vårt nya roliga projekt. Ha en fortsatt trevlig söndag!

Och ni andra därute som verkar så oerhört förbannade på det mesta, ta det lite lugnt är ni snälla, näthat kan ju inte vara nyttigt för hälsan.