Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se

februari, 2013


25
Feb 13

Vi lyfter på hatten för ett fantastiskt gutt California.

Då var det dags att åka hem. Vi känner oss rätt färdiga med det här landet för denna gång. Våra sista två nätter har vi spenderat i Beverly Hills, och när vi bokade biljetterna hade vi ingen aning om att vår vistelse i LA sammanföll med Oscarsgalan. Och vilket pådrag det har varit, och vi har ”stalkat” rejält. Bara att få se denna cirkus från sidan har varit riktigt underhållande. I lördags gick vi förbi en biograf som visade Searching for sugarman, -den borde vi se, sa vi till varandra, och något senare gick vi förbi något pre-oscar-party, och på den röda mattan precis framför oss står Malik Bendjelloul och blir intervjuad. Märkligt.

Vi mötte upp Lina som bor här i byn och hon gav oss en rejäl jävla klubbrunda så att hälften hade räckt. Vi slank in på den ena nattklubben efter den andra, och ni som känner mig vet ju att jag är rätt svag för feta nattklubbar. En av klubbarna hade lättklädda akrobatiska brudar som leverarde champagne nerhissandes från taket.

På Bar Marmont hamnade Petter bredvid den smått legendariska skådespelaren Ed Lauter på toaletten vilket ledde till ett mycket härligt möte. Han pratade om hans relation med Bergman och gav oss en inblick i Oscarsgalan och nomineringarna, han skulle givetvis själv gå på galan. Han hade dock aldrig varit i Sverige och som den briljanta ambassadör jag är bjöd jag givetvis Ed och hans fru Mia till Kalmar. Fritt boende… på Packhuset.

Vad har vi ätit då?
I Malibu käkade vi jäkligt gott på Nobu Japansk restaurang med mycket sushi. Galet läge precis vid vattnet. Parkeringen kantades av feta bilar. Vi ställde vår på McDonalds-parkeringen mittemot då vi kände att våran Chrsytler-cabbe inte platsade i den startelvan.

Umami Burger , tvistade hamburgare av högsta kvalité. Jag käkade en house-made truffle cheese, truffle glaze-brugare som var bland dom bättre man ätit. Prisvärt och avslappnat. Lite tramsig personal som kan vara lite störande på bakfyllan.

Restaurang Marmont Återigen, klassiskt franskt. Vällagat, läcker miljö, bra bar, inte heller så jävla dyrt. Petter käkade högrev och risotto och jag en go köttabit.

Bubba Gump Shrimp Co Genomkommersialiserad räkrestaurang som jag alltid velat äta på av någon märklig anledning. Hela konceptet är uppbyggt på filmen Forrest Gump och man serverar räkor i alla dess former. Ingen gastronomisk scen precis, men intressant koncept där man i anslutning till varje restaurang har en egen shop för merchandise. Detta blev det sista vi käkade, nu skiter vi i detta och åker hem. Det har varit en helt fantastisk resa, dyr som f-n med det var värt varje dollar. Tack för alla tips som hjälpt oss hitta rätt!

Avslutningsvis kan man säga hur mycket som helst om USA. I mångt och mycket ett sjukt land där individtänket är galet, men människorna är open-minded och har oerhört mycket humor vilket leder till att man alltid känner sig välkommen och väl omhändertagen. Och visst det finns mycket skitmat, fast-food och annat. Men det har verkligen förändrats om man är beredd att leta och betala lite mer. Och när det gäller koncept, miljöer och service så är amerikanarna riktigt vassa. Vi lyfter på hatten för ett fantastiskt gutt California.


23
Feb 13

Napa, Sonoma och kanske ett skaldjur till i steget

Så lämnade vi San Fransico bakom oss med en känsla av mersmak, en vacker stad som jag verkligen kan tänka mig återvända till. Nu var det istället dags för en av resans höjdpunkter, nämligen Sonoma och Napa Valley. Vi cabbade ner med solen i ögonen och styrde mot amerikas vinmetropol. Vackert värre besökte vi två vingårdar vars utbud inte finns att köpa varken i Sverige eller i resten av världen, Bartholomew Park Winery och Gundlach Bundschu. Vi stannade också till vid den fantastiskt coolt inredda Dinern: The Fremont Diner http://thefremontdiner.com/, vars koncept jag skulle kunna plagiera rakt av. Den grafiska profilen ligger sjukt nog inte alls från Wilsons skisser på vårt nya maner till Kallskänken.

Vi stannade till i Napa-downtown för en bit mat och hittade ett grymt ställe (återigen franskt) Angele http://www.angelerestaurant.com/, vi blev oerhört varmt mottagna mycket tack vare mina nya röda skor…

Ut på vägara igen som Lundell hade sagt, Highway 1, vackert värre och första stoppet blev i Carmel. Vi lyckades få tag på ett rum som låg med utsikt över Stilla Havet och således en magisk solnedgång. Staden i sig, där det visade sig att Clint Eastwood verkat som borgmästare och det fanns en lag som lät alla hundar tillåtelse att visats precis överallt. Carmel var ett hett tillhåll för konstnärer på 90-talet så överallt fanns det en massa konstaffärer, och förutom detta en jävla massa feta kåkar. Och det skulle bara bli värre, helvete vad dom bor bra här nere! Gert Wingårdhs arkitektritatde kåkar hemma i Svedala framstår ju som BG’s svartbygge på Ängö.

Vackrare och vackrare blev det för varje mil, och för att citera vår gode vän Bergsten som är svag för just vackra naturmiljöer: Det är så att man blir tårögd. Det borde vara en mänsklig rättighet att få åka Higway 1, nercabbat, i strålande solsken.

Nu är vi i Santa Barbera typ 20 mil norr om LA. Äter man sig igenom ett land som vi har gjort så bygger man upp en jäkla bra känsla för vilka ställen som är bra och sämre, vi gled in på Santa Barbara Shellfish Company, http://www.sbfishhouse.com/shellfish-co/och jag bara jublade. Hummer-tacos, så jävla gott. Och en taktik som aldrig slår fel. Ta en redan erkänt lyxig råvara och gör något enkelt med den, briljant. Nu ska vi ut i Santa Barberanatten, och det blir nog kanske ett skaldjur till i steget. Haj!


21
Feb 13

Två riktigt schysta bögar i Las Vegas & San Francisco del 6

Vi körde från LA till Las Vegas i vår Chrystler cabbe som vi hämtade på flygplatsen. Vegas minns jag som helvetet på jorden, just därför finns det en charm och se det i 24h. Vi checkade in på Bellagio som väl får ses som ett av dom bättre hotellkomplexen i stan. Vi hade sedan innan bokat en svit, men någon i backoffice hade stavat Petters efternamn fel, till Elemeroth, något som tydligen inte gick att ändra (eller så orkade inte hon i receptionen) istället trodde väl hon att vi var två schysta bögar och vi fick än ännu större svit. Vi bara skrattade när vi kom in i rummet. Tre badrum, 4 tv apparater, jacuzzi, ångdusch, kontorsdel och vardagsrum. Vi tog det inte särskilt oväntade beslutet att tillbringa mycket tid på rummet.

Speldjävulen vaknade lite senare till liv och 300 dollar fattigare på Black Jack satte vi oss på en av Vegas 10 restauranger. Dom senaste 5 åren har Vegas tydligen gått och blivit lite av ett mat-mekka, många framstående amerikanska kockar har öppnat restauranger i hotellkomplexen. Vi fick tips om Michael Mina som låg på hotellet. Vita dukar och fine-dining. Helt okej. Men när amerikanarna ska göra fine-dining är det lite som när dom ska inreda sina hem, det blir inte riktigt bra. Vi käkade tonfisktartar, hummerpaj, pilgrimsmussla med serranoskinka, entrecoté och en dessert-triologi. Servicen var dock topp, man märker ganska tydligt att personal är billigt i detta landet, man blir uppassad hela tiden.

Vi vaknade tidigt och ville bara ifrån Vegas, vi var helt enkelt klara. Nu låter det som om vi var missnöjda, absolut inte, skiten måste bara ses. Och Bellagio, helt fantastiskt på sitt sätt. 4000 rum.

900 km senare hade vi kört genom öken, berg, snölandskap, grönskande mandelträd fram till San Francisco. Vi fick återigen en ni-måste-vara-två-schysta-bögar-deal och blev uppgraderade till en svit med utsikt över hela staden. Middag på hajpade Hakksan, asiatisk fine-dining. Bra skit, häftig restaurang och smakmässigt lite annorlunda upplevelse. Återigen bra puls och skön atmosfär i matsalen. Vi käkade olika dumplings, entrecote, nudlar m.m. Och återigen samma princip, protein som man känner igen fast med nya smaker.

Idag blir det utflykt till Napa Valley för att i eftermiddag påbörja kustresan ner till LA på väg nummer 1.


19
Feb 13

Inspirationsresa del 5

Det började bli hög tid att runda av vår vistelse i New York, vi pinnade till Harlem och käkade brunch på Marcus Samuelssons Red Rooster. Amerikansk mat med svensk gastro-touch. Maten var helt okej, men med både svenskar i servis och bland gästerna blev det hela något märkligt.

Sedan fyllde vi tanken med 70 liter kulturellt kapital. Modern Museum Of Art, eller MoMa som vi kulturbärare säger. Skämt och sido, trots min något skeptiska inställning till detta besök så var det verkligen värt det. (har ju varit där innan för typ 10 år sedan, kanske inte riktigt lika mottaglig för museum då antar jag)

Dags för mat igen, nu stod den uppsnackade japanska/koreanska nudelbaren Momofuko på listan. Ett riktigt tight ställe där alla sitter trångt på enkla träbänkar och slevar i sig grissida (återigen) med nudlar, ägg och buljong. Men riktigt skitgott var det och många nya smaker. Rekommenderas varmt.

Sedan hamnade vi i Meatpacking district igen och Chelsea market. Hör har man blåst ut en gammal industribyggnad och fyllt den med mat, mat och lite mer mat. Och har man inte fattat den stora mathajpen i byn så blir den väl som mest tydlig här. Trendigt inredda restauranger med bra käk från hela världen. Det är bara och lyfta på hatten.

Vi avslutade kvällen med att turligt nog med bedriften att få tag på biljetter till Eddie Izzard som kör föreställningar på ett tight ställe i Soho. Med knappt 200 plaster satt vi fem meter från en av världens främsta komiker. Föreställningen var sjukt rolig och man somnade bokstavligt talat med ett leende på läpparna.

Idag har vi mest inväntat vår flight till LA. Det blev en lunch på det populära mexikanska haket La Esqunia på Kenford Street.l Nu sitter honom flyget och imorgon blir det gris i Las Vegas toppat med en ödmjukt bokad svit på Bellagio.


17
Feb 13

Inspirationsresa del 4

Dagen startade med en promenad genom Central Park upp till upper east side och frukost på syltan three star diner. Sedan vandrade vi runt och försökte bränna lite kalorier. Petter fick titta lite på FN-huset och sedan drog vi till Brooklyn. Hipsters överallt och hypertrendiga butiker och restauranger, men vi gillade det starkt. Men det här påhittet med att polsk mat ska bli trend, nja, det vetti fan. Vi landade i alla fall på ett Mexikanskt ställe som hette Rosarito, . Det blev Tequila och tilltugg. Ett barutbud som Hallberg hade älskat med en tillhörande sympatisk påläst australiensk kvinnlig bartender.

Middag på Jeffery’s Grocery Greenwich Village, återigen franskt och Ostron. Galen volym och hiphop i talarna, ljudbilden där inne var hysterisk. Tight ställe, riktigt bra mat, enkelt och gott.

Kvällen spenderades i Meat-packing district, och precis som i resten av världen har dessa gamla köttområden omvandlats till mat och nöjeskvarter.


16
Feb 13

Inspirationsresa del 3

Vi är lite som två gubbar. Har inte riktigt kommit in i dygnsrytmen här, fortfarande något laggade blir vi oerhört trötta på kvällen och vaknar, pigga som lärkor sisådär 04:00 på morgonen. Gårdagens intryck bidrar nog också till någon slags psykisk overload.

Frukost på klassika Carnegie Deli. Sedan 1937 har man serverat mat med judisk tocuh. Vi käkade en helt galen sandwich ”Woody Allen” med 40 skivor corned beef, coleslaw och picklad gurka.

9/11 Memorial Center, WTC, likt två pensionärer hängde vi på låset för att se dom vackra minnesmonumenten efter terrorattackerna 2001. Fortfarande ett ogreppbart trauma, så stort och fruktansvärt att det är knappt man fattar hur dom lycktas reda ut det rent praktiskt. Istället för de två WTC skraporna som förstördes är det numera två gigantiska vattenfall där namnen på dom omkomna finns graverat runt om.

Sedan kunde vi inte låta bli att ta en heliktoptertur över manhattan, helvete vad häftigt det var. Coolast var nog pilotens kommunikation med dom andra piloterna i luften.
-Aplha Bravo Bravo, turning left over Liberty Statue, over and out.

Ätandet fortsatte, lunch blev det sedan på DBGB Kitchen, Daniel Boulud’s gastropub. Korvar och hamburgare i läcker modern fransk-bistroflörtad-miljö.

Sen ner på byn igen Noho och Soho, en drink på Frankie Cee’s Pizzeria på 176 Mulberry Street Little Italy, ett klassikt maffia-film-hak. Vi satt ute i solen och fick jävlar i mig lite vårkänsla.

Middag åt vi på The Dutch. En uppsnackad restaurang på 131 Sullivan Street. Även här lite flört med fransmännen. Mycket ostron men bra jävla mat. Vi käkade Minihamburagre med friterade ostron, Anka med kycklinglever, lingon och pollenta (riktigt gott). En Cevishe på Snapper med chili, ingefära, popcorn och gurka. En chiligryta på komage samt en grillad forell med syrade tillbehör.

Sen blev vi lite runda under fötterna och återigen köpte jag ett par sneakers på fyllan. Börjar bli en riktig klassiker.


15
Feb 13

Inspirationsresa del 2

Flygningen gick briljant igår, 40 minuter innan planerad ankomst damp vi ner i NY. Vi bor på Hudson, ett hotell som i början på 90-talet troligtvis var ett hypat designhotell, nu är det mest konstigt. Men det funkar och vissa av hoellets miljöer är rätt läckra, bland annat baren som är inredd som ett bibliotek, och det älskar man ju alltid. Receptionen ser ut som ett växthus och där hänger en gigantisk ljuskrona. Kanske rökte inredningsarkitekten på lite för mycket när just den ritades.

Vi slank ner på Pastis, fransk bistro. Riktigt cool miljö, anklever, ostron och råbiffs-ställe. Sedan trippade vi vidare till Fatty Crab, en koreansk sylta som är ett måste när man är här. Kort och gott många nya smakkombinationer fast med samma protein-långkokstrend som pågår. Typ Grissida med korinader, ingefära, vattenmelon, lime, mango, papaya, soja och chili. Vansinnigt gott.

Mätta som två grisar tog vi Subben upp till Madison Square Garden för hockey mellan Rangers och Islanders. Vi råkade köpa svindyra biljetter 5 meter från rinken. Riktigt ballt, dock stog inte Lundqvist i mål, men däremot började publiken skandera hans namn efter att Rangers tappat sin ledning till 3-3. Islanders vann sedan med 4-3. Publik 17.200.


14
Feb 13

Inspirationsresa del 1

Ja hej. I skuggan av gårdagens uppdrag granskning är vi i steget på väg till vår inspirationsresa USA, vår lite dryga två veckor i amerika börjar i New York. Det blir diverse inspirationsrestaurangbesök, vi står bland annat på väntlistan hos Thomas Keller och Per Se som är Nordamerikas bästa restaurang enligt dom som vet, sexa sett över hela världen .

Ikväll blir det inspirationshockey på Madison Square Garden, Rangers v.s Islanders. (däärby).
Som uppgift ska vi kolla på spelare till Nybro Vikings, Henrik Gustavsson ringde igår och bad oss hjälpa till. Här är vår avdragsgilla inspirationsfärdplan:

14:e 06.15 Flyger till Stockholm
10.40 Flyger till New York
13.35 Newark ta AirTrain Newark till Penn Station
15.00 Hotell A
Morgans Original 356 W 58th Street
17.00 På gatan
19.00 Hockey
22.00 230 Fifth rooftop bar

15:e Midtown/Downtown
9.00 Frukost
Till 10.30 MoMa vid Trump Tower
Rockefeller Center
Svenska Kyrkan
Lunch
12.00 United Nations
Ground Zero
15.00 Ellis Island
Hakkasan
21.00 The Dutch
16:e 9.00 Bronx
12.00 Red Rooster Harlem
16.00 Chelsea Market
Chrysler Building
Empire State Building, kväll, hiss stänger 23
17:e 9.00 Brooklyn
176 Mulberry Street, sen italiensk lunch
Polsk mat
Brooklyn Bridge
18:e Flyger till LAX 16.55, sover vid flygplatsen, President’s Day
19:e Las Vegas, Bellagio
20:e San Francisco, event på kvällen
21:e San Francisco, turist
22:e Napa Valley, vin
23:e Los Angeles, Big Sur, Santa Monica
24:e Los Angeles, Compton, South Central
25:e Flyger till Frankfurt från LAX 14.50
26:e Stockholm, Kalmar

Skicka gärna tips på barer, hotell och restauranger till martin@mycketgutt.se


11
Feb 13

Bokslut. Guldfesten. Filmerna

Guldfesten är över för denna gång, tack alla som gjorde kvällen magisk. Framförallt ett särskilt stort tack till Saluhallen och Partykompaniet. Klockrent samarbete från början till slut. Tack också till Ingela på Stagg för lånet av kök och värmeskåp, utan era resurser hade det inte varit möjligt! Plus i kanten också till Koneo som lånade ut Switchar till mitt kassanätverk. Vi hade som ambition att göra en riktigt bra måltid från början till slut, och vi lyckades. Samverkan, vilja och ambition. Mer än så behövs inte! Här kommer 4 riktigt skruvade filmer som presneterade respektive maträtt, filmerna producerades av Thelma/Louise, Wilson Creative och Artos Film.





5
Feb 13

Köpenhamn, Augustina och mäktigast i länet

Tillbaka i verkligheten efter en härlig helg i Köpenhamn med Gabby. Häng i dom nya Torvehallarna där vi käkade Smörrebröd, ost och ostron. Vi sprang in i en besökare från Jennys Trädgård i somras som är ursprunglig Kalmarit men numera är bosatt i Köpenhamn. På kvällen åt vi på Restaurang Relae, lättsam gastronomisk fine-dining och inte heller så vansinnigt dyrt, trevliga organiska viner och tight lokal. Rekommenderas. Ett Noma-light.

I helgen Guldfesten, 700 ätandes, helt klart vår största utmaning cateringmässigt, utan Saluhallen hade det aldrig gått. Det ska bli vansinnigt roligt.

Mycket har hänt den senaste veckan, det ser ut som jag kan få en hel del spännande uppdrag i framtiden bland annat ett nationellt reklamjobb som ändå får anses vara rikigt stort. Får återkomma.

Den 1:e mars rullar vi igång en ny säsong av Receptfritt igen. Numera varje onsdag fram till sommaren!

10 dagar kvar sen åker jag och Producent-Petter till USA. Det ska bli Mycket Gutt.

Igår lämnade vi över 25.000 kr till Barn & Ungdomskliniken, överskottet från insamlingen runt julshowen och vår podcast. På julshowen lämnade 11st företag över lika många ipads till samma klinik. Tack alla ni som på olika sätt bidragit till att göra arbetet på Barn & Ungdomskliniken lite bättre!
Bäst var när Barometerns fotograf vägrade ta en bild på oss med en check utan istället tvingade ner BG, mig och verksamhetschefen Birgitta i en lekhage med det ödmjuka citatet: ”-Jag har slutat ta bilder med checkar för länge sedan”

Bilden tagen av Östrans fotograf: Ullis (som tyckte det var helt okej att ta en bild med check…)

Igår var jag intervjuare på Kalmar Fabriks & Hantverksförening, i deras heta stol satt Siw ”Augustina” Carlsson. Kanske en av Sveriges mest älskade buskisstjärna. Hon höll låda så att gubbarna höll på att trilla av stolen. Inte för att jag är ett större fan av buskishumor, dörrar som slås igen och gömda spritflaskor och landsfiskalen. Men jag drogs med i hennes oerhörda värme och humor.

Sist men inte minst, Östran listar idag ”50 mäktigaste i länet”, någonstans en absurd artikelserie, men ändå ganska underhållande. Först ut blev undertecknad som då hamnar på plats 50, yngst på listan. Och vad säger man, smickrande på ett sätt men om jag har så särskilt mycket makt utanför Kallskänken, det tror jag inte. Att vara offentlig och en relativt synlig person är ju verkligen inte det samma som att man har makt per automatik.