Se fler  
Kalmarbloggar på hejkalmar.se

augusti, 2011


31
Aug 11

SJ SJ gamle vän

Pratade inför ett gäng John Bauerelever igår och förutom att det är väldigt kul så fungerar dessa små föreläsningar lite som terapi. Jag berättar allt som oftast om min ungdom och det gör att många nya minnen ständigt kommer upp.

Jag hade jobbat på Kallskänken i nästan ett år, det fanns inget i hela världen som var så roligt. Efter min knäskada hade jag blivit ratad i Kalmar FF och kunde i ärlighetens namn inte så mycket mer än fotboll. Nu blev jag sedd i en helt annan miljö och fick träffa vuxna människor såsom sopgubbar, elektriker, bagare, snickare, rörkrokare m.m. Livet lekte och jag kunde jobba hur mycket som helst, både före och efter skolan, att jag sedan börjat få lön var bara än mer fantastiskt. Jag var odödlig.

Vid den här tiden låg Kallskänken som ni säkert minns vi Kungsgårdsvägen nere i en källare. Det var en liten firma med bara 3 anställda och verksamheten livnärde sig nästan enbart på smörgåstårta och exotiska bufféer. En vacker dag damp det ner en förfrågan om entreprenadskap på SJ:s kust till kustbana. Vi skulle helt enkelt sälja mackor och kaffe på tågen mellan Malmö-Kalmar och Malmö-Göteborg. Inga konstigheter, det är taget! Så år 2000 växte vi från 3 anställda till 23 anställda då vi var tvungna att bemanna tågen med personal som gick runt och sålde mackor och just, kaffe.

Det var inte allt för sällan som den här personalen blev sjuka eller fick vara hemma på grund av vård av barn, en situation som var lite klurig eftersom vi i organisationen fortfarande jobbade som ett litet företag. En av lösningarna på personal som inte kunde jobba blev att jag skulle vara standbypersonal.

Och jag minns än idag när jag 17 år gammal fick gå upp till stationshuset och hämta ut min alldeles egna SJ-kostym. Den var svart med tillhörande vit skjorta och vinröd väst och en strypslips, ja ni vet en sån där slips med kardborre där bak. Kostymen hade SJ-loggan inbroderad i såväl kostymen som i skjortan. Och inte nog med detta, jag tilldelades en splitter ny rullväska av märket Samsonite. Det var helt fantastiskt. I min värld satt kostymen perfekt. Vilken revansch. Fuck you Kjell Nyberg, här kommer jag, SJ Nilsson.

Det självförtroende jag hade i den här munderingen var som sagt obeskrivlig. Jag kunde till och med befinna mig på perrongen någon timma innan avgång bara för att promenera runt och visa upp mig. Att jag sedan inte kunde svara på några frågor om byten, tider eller tågnummer det berörde mig mycket lite. Åkte man det sista tåget från Kalmar fick man bo över på hotell, jag minns en gång när jag gick en runda i Göteborg med kostymen på och tvingade i mig en öl på någon bar på Avenyn.

Som alla andra blev man ju ständigt lite mobbad på högstadiet. Inte någon större fara, jag blev helt enkelt mediummobbad och kallades ryssjävel av klassens tuffa killar eftersom min mamma var ryska. Hur eller hur, några år senare minns jag särskilt en gång då en av mina plågoandar fick syn på mig på perrongen i Kalmar. Han blev förvånad och jag kunde se att han var duktigt imponerad.

-Tjenare Mannen! Shit! Vad jobbar du med?
Jag stannade upp, drog fram rullväskan, rättade till slipsen, sträckte på mig och svarade:

-Jag är lokförare.


29
Aug 11

Oldsberg, Husman, Sofie och skatteverket

Då var man tillbaka i gruvan, skottat lite mail, skjutit några telefonförsäljare, snackat lite skit med Seger, skickat iväg ett gäng husman över disken, börjat med ett överformulerat Exceldokument som tillslut ledde till lösning för de ekonomiska kriserna i såväl USA som Italien. Grekland fick jag inte bukt på eftersom det inte fanns en knapp för vitlök på tangentbordet.

Tydligen säger ryktet att självaste Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg har knackat på min dörr i förra veckan när jag var borta, de spelade in material till sin nya programserie. Jenny Nyström denna gång var temat och det var synd att jag inte var hemma. Än mer synd var det att inte Uffe-Taco var hemma, tänk er den scenen, Oldsberg, Hellberg, Taco och en liter mjölk.

För att varken annonsera i lunchguiden, eller i något annan tryckt media är 100 Husman på uppstartsdagen riktigt bra. Sociala medier har verkligen en enorm spridning. Imorgon kålpudding, det blir kanon. 69 spänn, som hittat.

Välkommen ombord säger vi till Sofie som gjorde sin första dag på Kallskänken idag, nyexaminerad kock som kommer att komplettera Seger i köket. Det kommer bli hur bra som helst.

Någon som har några miljoner att låna ut? Maila mailto:pengar@kallskanken.nu

Imorgon hör ni mig tillsammans med Johan Signert i Sveriges Radio P4 från klockan 07.00 fram till 10.00. Missa inte det.

Har bokat resa till Miami i februari, och jag säger som Davidsson, känns bra. Säg inget till Gabby bara, det blir hennes julklapp.

Har varit på Maxi också. Bara så ni vet. Jag skojade med kvinnan i kassan, hon skrattade.

Är inbokad på ytterligare ett Mediamarktäventyr i slutet på september.

I övrigt åker vi till Polen snart med Kalmarsund Promotion, är du sugen på nya affärskontakter och en trevlig resa med 300 andra goa företagare? Tveka inte, haka på! Det är riktigt bra på alla sätt och vis. Min blivande konferencierkollega Tommy verkar vara en riktig räv i dessa sammanhang, är riktigt pepp.

Boka biljetter till Kalmar Humorgala ska ni göra också, jag ska vara riktigt rolig då eftersom jag presenteras enligt följande:
”En galen kväll med skrattgaranti toppat med din stads roligaste konferencier – Kalmar Martin ”Halv-åtta hos mig mig” Nilsson”
Boka här och den biten

Dagens SMS efter min morgonrunda:
”Jag och Källenius ska anmäla oss till Göteborgsvarvet idag, med ditt löpsteg skulle du platsa i vårt team”

Mitt svar:
”Är man jagad av skatteverket är man van vid att löpa”


28
Aug 11

Mycket Guttvägen

Oj, oj oj. Herregud, vad säger man? Alltså, det är med största ödmjukhet och respekt jag tar emot denna hyllning från Kalmar Kommun. Att få en egen gata uppkallad efter sitt varumärke och levnadsfilosofi är givetvis enormt stort. Jag vill också passa på i det här läget att tacka familj och vänner men också andra företagare som genom åren stöttat mig med sina ledord och erfarenheter. En glädjens dag som denna tycker jag vi lägger majonnäs, politik och samhällsdebatter åt sidan för en stund och njuter av att Kalmar stad har fått ett nytt vackert gatnamn.

Återigen ett stort, stort tack till er alla! Imorgon kör vi igång stans bästa lunch igen, det blir Erik Segers långkokta karré som vi serverar med rostad potatis samt rödvinssky för endast 69 kronor. Välkomna till Kallskänken, Mycket Gutt åt folket!


27
Aug 11

OT Dahlberg möter Håkan Mild


26
Aug 11

Back on track

En dryg veckas semester i Marbella är slut. De oerhört härliga dagarna här med trygga familjen Bergvall har i stort sett identiska ut: Uppstigning, frukost, stranden, insmörjning av majonnäs, en sämre omgång bolljonglering, bokläsning, kaffe kaka, bad med tillhörande luftmadrass, medhavd lunch vid stranden (oftast en värdig sallad av något slag signerad MammaLena Bergvall) som avnjuts med en 25 cl San Miguel i glasflaska med kapsyl som man drar av, vila, ungdomarna tar en drink på närliggande beachbar, bad, packa ihop, bilfärd, middag på restaurang, hemfärd i hyrbilen med AC på högsta nivå, en GT (eller två), sova och sen börjar det om igen. Det var längesedan jag kände mig så utvilad. I vanliga fall när man åker på ”grabbsemester” behöver man oftast ytterligare en veckas semester samt en mindre avgiftning för att ens klara av att fortsätta med det vardagliga livet. Att jag också efter denna vecka har material till en bättre långfilm med bland annat Kjell Bergkvist i rollen som Kenneth det är en annan historia som jag nog väljer att hålla för mig själv om livet är mig kärt.

Nu däremot är batterierna laddade för nya upptåg och det blir lite av en rivstart när det redan imorgon är match på GFA mot Änglarna från Götet.

Hösten är fylld med massvis av spännande händelser, förutom humorgala, konferencierjobb, bearbetning av vår meny så väntar det stora arbetet med att försöka landa vår stora tillbyggnad av hotellet som är i särklass det största projektet hittills där investeringar uppåt 20 miljoner väntas göra. Ett steg som kommer ställa enorma krav . Minst sagt utmanande.


23
Aug 11

Marbella

Ligger som en strandad säl på en strand i Marbella. Har läst en bok, badat, druckit kaffe och ätit två kakor. Kakorna var jättegoda för det var choklad i dom. Här är det varmt. Kanske 100 grader. Hej Då.

20110823-014611.jpg


19
Aug 11

Öppet brev till Polisen

Det är nu officiellt. Jag har drabbats av hybris. Telefonen ringde imorse 04.30. Det var Faraj som kom till jobbet och upptäcker att dörren till Kallskänken är öppen på vid gavel med min nyckelknippa i. Instinktivt drar jag på mig mina kläder, halvvaken med håret liknande en turban trippar jag över till Kallskänken. Faraj står på avstånd till dörren och kanske är det hans rädsla som instinktivt får mig att ringa Polisen och larma om pågående rån.

Det är nämligen så att min nyckelknippa ibland ligger gömd på ett ”hemligt” ställe som i stort sett alla känner till, jag drar därför snabbt slutsatsen att någon har fått nys om detta som nu har gjort tidernas inbrott i självaste hjärtat av Mycket Gutt.

Det dröjer inte många sekunder förrän Polisen sladdar in, tre bilar och fullt pådrag. Dramatik! De möts av en yrvaken kille med turbanfrisyr, kockrock, mjukisbyxor och träskor samt en livrädd liten arab i foppatofflor. Med draget vapen och ficklampa går de in i köket. CSI. Ganska snabbt kan man konstatera att ingen befinner sig i lokalen, och allt är helt orört, växelkassa och kassaskåp låst. Märkligt.

Nu frågar polisen mig om vilka som har tillgång till koder, personnummer och vem som senast jobbade på platsen. Jag är fortfarande yrvaken och försöker anstränga mig och berättade att Oscar Petersson var den som stängde och han målades ut som den stora boven i dramat. Fast han har ju egen nyckel tänkte jag. Och Oscar, han som är så snäll. Men man vet aldrig, i de lugnaste vatten…

Konspirationsteori efter konspirationsteori avlades för att kunna hitta en rimlig förklaring till varför Kallskänken, mitt i en augustinatt blivit skoningslöst våldtaget, eller våldtaget och våldtaget…snarare mystiskt avlarmat och upplåst.

Jag och konstaplarna började diskutera om jag eventuellt kunde har gjort allt detta i sömnen. Men eftersom jag aldrig gått i sömnen innan och att det inte heller fanns några som helst spår av att jag skulle ha gjort detta blev detta ganska snabbt en ohållbar teori.

Hur eller hur, polisen rullade hem, Faraj började jobba och jag gick hem. Jag kunde givetvis inte somna, vem kunde ha gjort något så respektlöst mot mig. Självaste majonnäskungen tillika Halv-åtta-hos-mig-Martin. Vårt öppna samhälle med gömda nycklar i naturen hade återigen drabbats av ett respektlöst dåd.

Vi klockan 05.00 ringer jag Erik Seger. Han är vaken och rullar precis förbi Ringarum med sin Porsch… förlåt Peugot. På väg till Skavsta för en liten tripp till Gardasjön Italien. Han tar emot mitt samtal och jag beskriver den stora katastrofen.

-Jaha, jag trodde du var inne på hotellet.
-Va?!
-Ja, nycklarna satt i, jag trodde du var inne och checkade in en hotellgäst.

Helt plötsligt föll allt på plats. Jag minns nu att jag tidigare på kvällen hade haft Funkaboskolans lärare på Paella hemma hos mig när jourtelefonen till hotellet ringde och en gäst hade låst sig ute. Med hällen kokande sprang jag snabbt som fan över till Hotellet, rusade in och gav hotellgästen ett extra kort.

Och det är exakt här jag får tidernas i särklass största hjärnsläpp.

Jag lämnar tydligen Kallskänken på vid jävla gavel, glömmer låsa, glömmer larma. Allt för hinna tillbaka till häll-vetet. Seger är ju i och för sig iskall som tror att jag är inne på Kallskänken när han lämnar bilen efter en catering, men mitt hjärnsläpp slår alla tidigare rekord. Ärligt talat, jag kommer att bli tvungen att flytta från stan efter detta.

Så, Polisen i Kalmar. Jag erkänner härmed upplåsning och avlarmning av Kallskänken. Jag har full förståelse för att jag inom kort tid kommer att anhållas på sannolika skäl för hjärnsläpp. Jag kommer inte behöva någon advokat eftersom ingen i världen kan försvara detta enorma idiotdåd. Förlåt för att jag tog upp er dyrbara tid och kan vi kvitta fängelsestraff mot smörgåstårta till alla på stationen så vet ni vad jag finns.


17
Aug 11

Det var inte jag som grät och modebloggade

Hemma igen från Stockholm. Servicen på det femstjärniga hotellet har återgått till vardag. Jag överlämnade Gabby till hennes familj på Ikeas:s parkering vid Kungens Kurva, de åkte till Marbella. Och bara så ni vet, det var inte jag i en vit Audi A4 modell kombi körandes i Nyköpingstrakten i 150, tröstätandes en McFeast x-large samt pommes på instrumentbrädan lite lätt gråtandes till Vicky von der Lancken sommarprat. Bara så ni vet.

Tycker för övrigt att det vore ytterst märkligt om det inte blir någon större konsekvens av Steve Sjögrens hanterande i KSRR-affären. Ska bli spännande och följa.

B-G, fixa din jävla skvallerblogg, folk ringer ju till mig och frågar varför den har lösenord. Snart får jag sätta Lövet med ett headset ute på varvsholmen så han får ta alla frågor.

Det går ett rykte om att Wilson och Mycket Gutt inom två år öppnar ett kombinerat café/reklambyrå/restaurang på et AA-läge i centrala Stockholm.

Jag hoppas så många som möjligt kommer till GFA på fredag! Stödet behövs.

Kalmarsund Promotioncirkusen drar igång på fredag.

Kände mig lite fet i blodet (copyright Hallberg), så jag drog på mig mina nya Nike Air Pegasus+ 28 för en runda ner i jourläkarträsket på Stensö. Kände mig fin i köttet fram till Långviken, då stumnade benen och den där otäcka springa i cementkänslan kröp fram. Jag började då att aktivt svetta ut Lardo, amarone och olivolja. Jag bet i ihop och det var lite drygt en timme sedan jag kom hem, jag svettas fortfarande. Men jag måste komma i form till helgen då det är Beachtennis i Marbella med familjen Tävling-Bergvall.

Och nu lite modeblogg.

Har inhandlat dem officiella Skorna-till-spanien-resan, det blev ett par klassiska Sebago Dockside

Investerade även i ett par Nya-fräscha-shorts-till-spanienresan från Acne (fotnot: mannen på bilden är inte jag)


16
Aug 11

Splittrad generation eller bara en ren överdrift?

-Ja men älskling, du har ju redan så många skjortor. En mamma står med sin 16-åriga son i den överdesignade Ralph Laurenavdelningen på NK en helt vanlig måndag. Han står och sliter i en 1500-kronorsskjorta och jag undrar vad var det som egentligen gick fel? Här i Stockholm blir konsumtionsgenerationen ännu tydligare, och längs Biblioteksgatan är det bara yta som gäller, köp dig snygg helt enkelt.

Nu när det återigen gungar i världsekonomin kan man inte låta bli att fantisera om en riktig jävla kris i landet, en situation där liksom alla verkligen drabbas och tvingas att spara. Man har ju hört om den galopperande räntan i mitten av 90-talet och om huslån som totalhavererade och de historierna känns nästan lite filmiska och overkliga. Jag tror det skulle vara nyttigt för on-demandgenerationen att få det lite svettigt på riktig.

Att inkassera en Iphone, ett gäng asienresor, 10 acnejeans, x-antal Ralph Laurenskjortor, platt-tv samt en MacBook Pro innan man fyllt 25, är det verkligen nationalekonomiskt hållbart i längden? Kanske, kanske inte? Kanske en fråga för Anders Borg & Co att svara på. För några dagar sedan såg vi Company Men, en film om ett gäng framgångsrika och välbetalda män i olika åldrar där en välfärdsvardag med flådiga livsstilar stort sett över en natt förvandlas till en mardröm när de en efter en blir uppsagda när deras företag väljer att skära ner på allt och alla. En riktigt bra film som verkligen ger en tankeställare och efterråt får en att uppskatta vardagen. Våra tankar gick för en stund till Trollhättan där verkligheten kommit ifatt alla SAAB-anställda. Tänk att sitta på en nyrenoverad tremiljonerskåk med 4 procents ränta samtidigt som både du och din fru ser bilindustrin i stan sakta men säkert falla ihop. Vilken mardröm, och den dagen då man stänger fabriken för gott, vad tror ni det huset liggandes lite utanför centrala Trollhättan är värt då? Två backar läsk?

I vanlig ordning drar jag alla över en kant när jag gör mina små hobbyanalyser, jag ber om ursäkt för det, men det är alltid lättast. Men visst är det väl så att 80- och 90-talister har en något orimlig syn på livet. Köpa lägenhet direkt när man flyttar hemifrån, rostfritt kök och ljust och fräscht. Det är märkligt när man hör alla 50 och 60-talister predika om hur de hade det. Då fick man minsann vänta med och resa, man köpte second-handmöbler, kokade långkok och fick minsann inte en spänn när man flyttade hemifrån.

Ett typiskt 90-talistcitat är det som Gabbys lillebror Robin fällde för någon vecka sedan när vi berättade att vi skulle ut i skogen och plocka svamp. Han tittade på oss frågande och sa sedan:
-Varför åker ni inte bara och köper svamp?

Nu hade i och för sig Robin rätt eftersom vi inte hittade någon svampjävel i skogen och tvingades åka till Nilsson & Lindblom för att köpa kantareller, men ändå…

Eller är det så att våra föräldrar omedvetet skämmer bort oss för att vi inte ska få samma ”dåliga” förutsättningar som de hade och ständigt berättar om? Är det därför vi redan sett stora delar av världen innan vi ens fyllt 30 och redan gjort den där vinresan till Valpolicella. Eller är ung och bortskämd en myt eller bara sjukt överdrivet? Är det internets fel, eller är internet bara en fluga? Är det för lätt att tjäna snabba cash? Kommer folk verkligen äta smörgåstårta om 10 år? Nej, nu snurrar det i min skalle. Jag måste lugna ner mig. Får går ner till lobbyn och ta en GT här på det samtida lyxhotell jag bor på. Kanske gör jag i samma veva ytterligare en ödmjuk statusuppdatering i de sociala medierna och berättar hur bra jag har det….fast inte GT då, lite white-trash över det va? Kanske en dry martini eller något, det är klass, då ser jag framgångsrik ut…eller tror folk att jag är bög då kanske…fast lite gay är ju bra säger man ju… fan…inser att jag inte kan bära upp min fasad på det här hotellet, jag stannar på rummet och kollar på tecknat med Gabby.


16
Aug 11

Den är vidrigt bra

Vi hade en fantastisk restaurangupplevelse igår på Caina här på Norrmalmstorg. Italiensk fine-dining i en snygg och fräsch miljö. Enkla rena smaker, opretentiösa upplägg och klassråvaror. Vi åt en makalös charkplatta med nya favoriten Lardo, sköljde ner den med ett bättre vin, gravad pilgrimsmussla, halstrad anklever på spenatpasta, grillad aborre samt lite citronsorbet till efterrätt. En av mina bättre restaurangbesök hittills i livet.

Storstaden är sig lik, det tog mig lite drygt en timme att hitta en parkeringsplats och det höll på att kosta mig min mentala hälsa samt mitt förhållande. Hade jag haft två ungar i baksätet hade jag garanterat fått en hjärtinfarkt. Tydligen hade man spärrat av stora delar av innerstan för att det pågår någon form av kongress. När jag äntligen lyckades hitta en ruta på Sibyllegatan belönades den med en p-bot på 550.

Här på Nobis Hotell jobbar den smått legendariska Marcus Nyman, han är sig lik för er som känner honom. Jag skulle kunna släppa en bok om alla hans upptåg och historier som finns.

Gårdagens citat går ändå till den pojksöta säljaren i J. Lindebergbutiken. Jag gick in i mitt kläd-mode och ställde den svåra frågan om hur vårens kollektion ser ut, dvs 2012. Han tittade på mig allvarligt, kisade lite på ögonen och sa på sin stockholmska dialekt:

-Den är vidrigt bra.